Gunnar Dackevall om hur bilindustrin kan se fram mot en ny guldålder när ny teknik införs.
Bilåret 2007 kommer att gå till historien som året då både bilköpare och hela industrin – i den ordningen – satte den globala uppvärmningen överst på listan över sina prioriteringar.
Alla om och men slängdes över bord och de fossila utsläppens påverkan på vårt klimat blev koncensus, åtminstone i stora delar av västvärlden. Nu kan ingen motivera bilinnehavet med mindre än att påstå att den åtminstone ”drar mindre än en Volvokombi” eller ”är skatteklassad som miljöbil”.
Plötsligt är det inte de senaste linjerna, de vassaste fartresurserna eller den bästa komforten och säkerheten som efterfrågas mest, utan först en bra miljöprofil. I Sverige, där de ekonomiska incitamenten hjälper till att motivera valet, syns effekterna extra tydligt i Saabs framgångar med försäljningen av gamla 9-5, som annars hade varit en kall fisk på marknaden. Men nu väger dess starka miljöprofil tyngre än konkurrenternas förfinade teknik och vassare prestanda för många köpare.
Och än fler lär välja grönt, och den biltillverkare som inte är med i racet går samma öde till mötes som dinosaurerna. Därför står den församlade industrin nu och skriker vid portarna hos de teknikintensiva underleverantörerna för att få tillgång till den senaste snåltekniken före konkurrenterna.
Ty för första gången sedan förra sekelskiftet, jag talar alltså om åren kring 1900 då man provade alla möjliga drivmedel och motortyper för att så småningom enas kring den bensin- eller dieseldrivna kolvmotorn, så står vår automobil inför ett teknikskifte av stora mått. Under de närmaste 15-20 åren, tiden vi har till förfogande innan oljan blir så dyr att den inte längre är försvarbar som drivmedel, kommer en rad nya tekniska lösningar att provas.
Det kommer att bli en fantastisk tid för alla som har resignerat en smula inför bilismens brist på tekniskt nytänkande, när ett fyrverkeri av mer eller mindre lyckade nya konstruktioner når de nya bilarna. Först som utveckling av den gamla förbränningsmotorn, sedan med helt ny teknik som slumrat i uppfinnarnas byrålådor under de 100 år då oljan sprutade som fontäner ur vår jord och klimatuppvärmning ansågs som något önskvärt snarare än riskabelt.
Teknikskiftet kommer också att erbjuda en enorm chans till fler affärer och bättre marginaler för hela branschen. Bilindustrin har hittills avundsjukt kunnat se på hur folk har spenderat enorma belopp på att byta ut gammal teknik mot helt ny – bara för teknikens egna skull – utan att hittills själv lyckats kopiera det tricket.
Brunvarusektorn är ohotade världsmästare på att få hela världens hushåll att spendera pengar på att byta ut teknik trots att de befintliga prylarna fungerar bra. Musiklagringsmediet har rask gått genom två generationer (vinyl-cd-mp3) på bara 20 år och just nu håller hela den industrialiserade världen på att slutföra övergången från tjock- till platt-teve. De flesta av de gamla cd-spelarna, tjock-tevena för att inte tala om mobiltelefonerna och filmkamerorna var fullt funktionsdugliga när de gick på tippen.
Nu är det dags för bilindustrin att få surfa på samma hype – gammal teknik kommer inte bara att bli värdelös utan skämmig, och dumpas i förtid till förmån för nya miljörätta prylar.
Och det kommer inte bara att ske en gång – teknikutvecklingen mot miljövänliga bilar kommer att ta flera steg, vilket kommer att öka på våra incitament för mer frekventa bilbyten under de närmaste 20 åren. Och vi kommer att skaffa fler olika bilar, som bättre är anpassade just efter det aktuella ändamålet. Vi kommer att köra en liten rolig elbil till jobbet, en stor vätgasdriven suv till fjällen och en metanol-Ferrari på söndagens track day.
En ny guldålder för bilen nalkas.
Och för miljön, måste vi hoppas.
