Senaste generationen Focus RS är tidernas vassaste och mest underhållande GTI. Går den verkligen att överträffa? Ford har gjort ett försök…
RS500 är lika vildsint som den ser ut – men var är harmonin? (Notera att denna provkörning publicerades första gången i auto motor & sport nr 15-2010.)
Ford Focus RS har i sin andra generation sålt som smör, och för att fira slutet på produktionen (som hamnade på drygt 11.000 bilar istället för 7.000-8.000 som Ford trodde på förhand) tillverkar man nu en limiterad serie på 500 bilar
Testbilen har nummer 8.
med det passande tilläggsnamnet "500". Samtliga är redan sålda, de tio som kommer till Sverige såldes slut på tio minuter…
Utöver de 500 kundbilarna har Ford tillverkat tio bilar ämnade för media, och där kundbilarna har sin siffra (1-500) på en plakett framför växelspaken, är mediabilarna märkta "PR". Bilen jag sitter i har nummer 8. Snacka om begränsad serie!
Inuti Focus RS500 är det väldigt lite som skiljer denna specialare mot en "vanlig" RS, förutom att snudd på all utrustning är standard. Navigation och röd läderklädsel på de två Recaroframstolarna är de enda tillvalen.
Ett vant RS-öga noterar dock att dekorsömmarna på ratt och dörrsidor är röda istället för blå, samt att det som först ser ut att vara kolfiberväv på instrumentpanelen i själva verket är plast dekorerad med en myriad av små RS-loggor. Det krävs dock lupp för att se dem.
På utsidan är RS500 desto lättare att särskilja jämfört med en vanlig RS. Den mattsvarta filmen som täcker bilen lockar verkligen fram alla breddningar, kjolar och vingar, och resultatet är en bil som man måste vara helt blind för att missa. Diskret, så det skriker om det!
Tonade bakrutor och svarta fälgar gör anrättningen än mer delikat att beskåda. Och den som (av någon outgrundlig anledning) vill ha sin RS500 blanksvart kan ta bort den matta filmen. Alla RS500 är nämligen lackade i svart undertill, till skillnad mot de vanliga RS som är vita, blå eller giftgröna.
Navigation och röd läderklädsel på Recarostolarna är de enda tillvalen.
Startknappen mellan stolarna väcker den 2,5 liter stora turbofemman under huven. I grund och botten samma motor som i den vanliga RS, men det finns skillnader. Laddluftkylaren är större och luftfiltret likaså, avgassystemet direkt efter turbon är grövre och bensinpumpen är uppgraderad. Dessutom är motorns mjukvara optimerad för den nya konfigurationen. Man har bara höjt turbotrycket en aning (för att inte förlora körbarheten), och istället koncentrerat sig på att få motorn att andas lite bättre. Resultatet är 45 extra hästkrafter. Summa summarum 350 hästar.
Det fenomenala med den vanliga Focus RS är att bilen inte tycks veta om att den har 305 hästar på framhjulen. Den briljanta Revo Knuckle-framvagnen maskerar kraften på ett utsökt sätt och kommunicerar istället bara den viktiga informationen om underlaget till sin förare.
Med 350 hästar börjar det dock bli i kraftigaste laget – även för denna framvagn. Under full gas rycker det en hel del i ratten och på ojämn väg får man hålla hårt i kringlan för att få bilen att gå dit man vill.
Men j-r vad det går! Likt en ursinnig rodeotjur nyss släppt ur sin fålla sliter sig bilen med våldsam kraft, och det enda man kan göra är att hålla i sig. Hårt. Accelerationen från 0-100 anges till 5,6 sekunder, tre tiondelar snabbare än en vanlig RS. Vridmomentet är höjt från 440 Nm till 460, vilket ger hisnande högfartsprestanda även på de högsta växlarna. Omkörningar är aldrig ett problem…
Klicka för tekniska data och betyg.
Det formas dock en undran i mitt huvud, mitt i detta inferno av rå kraft och karisma som kan få en Mercedes SL 65 AMG Black Series att se töntig ut: Vart tog harmonin vägen?
För det är just harmoni som är Focus RS verkliga paradgren. Den må vara både svinsnabb och vansinnigt kul, men samtidigt finns det en balans och en samklang som genomsyrar bilen. Den känns homogen, helt enkelt.
Det är ett konststycke att få en framhjulsdriven bil med 305 hästar att inte kännas katastrofalt övermotoriserad, och när 305 blev 350 försvann tyvärr mycket av den där känslan.
Det ska dock sägas att som "vardagsbil med guldkant" är RS500 minst lika underbar som en vanlig RS. Bilen är snäll som en hundvalp när man kör lugnt, men vill man så ryter den till – ordentligt!
Vill man mest åt den läckra utstrålningen kan man med förel foliera sin vanliga RS och lacka fälgarna svarta. Då är man väldigt nära en optimal Focus RS…
