Höstens lansering av ersättaren till Volvo S40 blir den första modellserie som utvecklats i samarbete med Ford.
– Vi räknar med att det totalt sett innebär besparingar på mellan 15 och 20 procent, säger projektledaren på Volvo PV.
Nya XC90 var det sista Volvo-projektet som togs fram i egen regi. Kostnaden för utveckling och investeringar i Torslandafabriken blev drygt sex miljarder kronor.
– Eftersom den nya bilen kommer i en rad varianter blir naturligtvis inte kostnaden mindre den här gången, säger Magnus Jonsson, ansvarig för alla nybilsprojekt på Volvo till TT.
I framtiden gäller det att få fram fler varianter av samma grundkonstruktion. Det innebär lägre volymer av varje variant, men totalt sett fler bilar. Nu handlar det om fyra-fem varianter utspridda över tre-fyra år.
Ersättarna till S40 och V40 beräknas kunna säljas i 150.000 exemplar om året, lika många som när dagens modeller sålde som mest. Tillsammans med några ytterligare varianter av samma grundkonstruktion, beräknas det ge en årlig volym på drygt 200.000 bilar.
Sist tog det fyra år innan mellanklassmodellerna introducerades i USA. Nu anpassas bilarna direkt för att också passa USA-marknaden.
Dessutom satsar man på en variant som ska locka unga köpare. I dag köps de flesta nya bilar av kunder i åldersgruppen 50+.
Att ta fram en helt ny modellserie tar tre-fyra år. Först ska en mindre grupp under ett eller ett par år lägga grunden för utvecklingsarbetet tillsammans med produktions- och marknadsavdelningarna. När det definitiva beslutet tagits tar det ytterligare cirka två år innan bilen är klar att lanseras.
– Vem kan i dag säga vilken bil han eller hon vill köra om fyra år?
För att komma så nära som möjligt arbetar man med referensgrupper, där det gäller att lista ut vilka behov deltagarna har om fyra år, inte hur deras drömbil ser ut i dag.
En kvinnlig amerikansk referensgrupp betydde exempelvis mycket för utvecklingen av XC90. Den låg bland annat bakom den delade bakluckan, eftersom kvinnor kan ha svårt att hantera en stor lucka i uppfällt läge.
Ett avgörande skäl för Volvoledningen att sälja personvagnsbolaget till Ford var att man inte ansåg sig kunna bära framtida utvecklingskostnader. Nu har Volvo, Ford och Mazda fastställt ett modellprogram för de kommande tio åren, som går ut på att komplettera varandra i så stor utsträckning som möjligt.
Det innebär att gemensamma komponenter ska kunna utnyttjas och att konstruktionsdetaljerna utformas så att tekniska lösningar passar alla tre. Motorrummen ska exempelvis kunna hysa olika motorer från koncernens motorprogram så att kunderna kan erbjudas flera varianter med skilda prestanda.
