Den 20 juni 1969 landade Neil Armstrong och Buzz Aldrin i stillhetens hav på månen – en färd som de flesta även känner under namnet Apollo 11.
Två år senare – den 31 juli 1971 – var det dags att köra bil i regoliten på månens yta. Ombord Apollo 15 fanns en elbil som konstruerats av flygplanstillverkaren Boeing. Det officiella namnet är Lunar Roving Vehicle – LRV.
Månbilen var utrustad med fyra elmotorer som tillsammans producerade en hästkraft. Strömmen kom från silveroxidbatterier som inte var uppladdningsbara. LRV:n hade ultralätta däck gjorda av ståltråd med titanförstärkning. Gas, broms och styrning sköttes med ett T-handtag mellan sätena.
Bilen lämnades kvar på månen precis som de svenska Hasselblads-kamerorna för att ge plats för jord- och stenprover.
Under tre dagar åkte astronauterna David Scott och Jim Irwin och samlade prover på olika platser. Totalt körde de 27,9 kilometer på månen, men ytterligare två Apollo-färder medförde månbilar.
En av astronauterna på Apollo 16 var Charles M Duke, mer känd som Charlie Duke. För tidningens underteckade reporter har han berättat om hur det var att köra månbil.
– Vi hade strikta instruktioner om att inte köra längre än syret räckte om bilen gick sönder och vi var tvungna att gå tillbaka.
Totalt körde Charlie Duke och hans kollega John Young 27,1 km på månen. De hade en lång lista över geologiska fenomen som de skulle fotografera.
– Så här i efterhand inser man att vi fokuserade för mycket på vetenskapliga undersökningar och för lite på att ta bilder som kan förklara rymden för människorna. Vi tog många bilder på stora stenar som forskarna hade önskat sig, men det går inte att förstå att vissa stenar var stora som femvåningshus. Vi skulle ha tagit fler bilder med oss själva som storleksreferens.
Med efterföljande Apollo 17 genomfördes den senaste månbilfärden. Den 14 december 1972 lyfte Apollo 17:s månlandare från månens yta. Sedan dess har ingen människa varit på månen.
2024 är det dags för nästa färd till månen om allt går som planerat. Det nya månprogrammet kallas Artemis och är ett samarbete mellan NASA, den europeiska rymdstyrelsen ESA och några privata företag. Syftet är att förbereda rymdfärder till Mars.
Charlie Duke har en svag förhoppning om att få följa med.
– Jag uppfyller de fysiska kraven och står till NASA:s förfogande.
Fotnot: I rättvisans namn ska det sägas att den här intervjun gjordes för några år sedan och Charlie Duke har inte blivit yngre sedan dess. Han är idag 85 år. De äldsta astronauterna har varit 82 respektive 77 år gamla vid sina rymdfärder.
