I februari 2008 införde London världens största miljözon. Low Emission Zone – LEZ – ställde krav på dieselfordon som körde in i London. Fordon (främst lastbilar och bussar) som inte uppfyllde kraven (minst Euro 3) fick betala en avgift.

Hur har det gått? Inget vidare. Förändringarna av luftkvaliteten är blygsamma, knappt mätbara, enligt en observation som publicerats i The Lancet Public Health. Införandet av miljözonen har haft mycket liten påverkan på nivåerna av PM 2,5 och PM 10.

I januari 2017 slogs dessutom bottenrekord för luftkvaliteten i London då man för första gången larmade för ”mycket hög luftförorening”.

Ett forskningsteam från tre brittiska universitet har under fem års tid studerat lunghälsan hos 2.164 barn i åldrarna 8–9 år som bor i fyra speciellt ”smutsiga” innerstadsområden. Studien konstaterar att kronisk exponering för trafikrelaterad luftförorening är kopplat till reducerad lungfunktion.

”Miljözonerna har enbart bidragit till blygsamma minskningar av kväveoxid från dieselfordon och det har haft mycket liten effekt på lunghälsan hos barn. Luftföroreningarna är av sådan dignitet att de kan orsaka livslånga hälsoproblem”, konstaterar studien, som inte finner några bevis på minskning av antalet barn med förminskade lungkapacitet eller astmasymptom.

Forskarna efterlyser mer radikala lösningar för att tackla luftproblemen i London. Nästa år ska London införa en ”Ultra Low Emission Zone” (ULEZ). Kraven på fordonen kommer att öka, och det kommer kosta 12 pund om dagen att köra in i London med ett fordon som inte uppfyller kraven.

Författarna påpekar att studien är en ”observation”, så inga fasta slutsatser kan dras gällande orsak och verkan. Man pekar också på flera begränsningar, som exempelvis avsaknaden av en kontrollgrupp.