I tisdags började EU-parlamentet att rösta om det sedan länge kända förslaget att sänka snittnivån för CO2-utsläpp till 95 g/km. Målet ska uppnås till 2020, senast, och gäller för alla nya bilar som säljs inom EU-området.

Den tyska bilindustrin, med sitt fokus på mellanstora och större premiummodeller, har knorrat över förslaget och vill dra nytta av så kallade ”superkrediter”. Dessa ges till fordon som släpper ut högst 35 g/km och med superkrediterna får biltillverkaren räkna ner snittet för hela gruppen.

När röstningsförfarandet är över (det går genom flera kommittéer) vet vi mer om detaljerna kring hur superkrediterna ska få disponeras, vilka hänsyn som ska tas till fordonsvikt och vilka straffavgifter som ska gälla.

Men snåla bilar och dyrbar miljöteknik är inte enbart av ondo, påstår brittiska konsultföretagen Cambridge Econometrics och Ricardo-AEA. Enbart genom att sänka bränsleförbrukningen skulle kostnaderna för EU-länderna sammantaget kunna minskas med 57–79 miljarder euro årligen. Då utgår man från att förbrukningen skulle sänkas med en cirka en fjärdedel.

De extra kostnader som hamnar på bilägaren i form av till exempel hybriddrift eller annan miljöteknik skulle i snitt uppgå till 1.000–1.100 euro extra per bil, enligt de två konsultföretagen. Men lägre bränslekostnad tjänar förstås också bilägaren på och man menar att den merkostnaden är intjänad efter ungefär tre år.

Ny miljöteknik skapar många nya jobb, enligt Cambridge Econometrics och Ricardo-AEA. Beroende på hur utvecklingen ser ut kan cirka 350.000–440.000 nya jobb skapas. En tredjedel av de jobben skapas i bilindustrin och hos dess leverantörer, två tredjedelar kommer från de företag som förser marknaden med alternativ till de fossila bränslen som dominerar idag.

Rapporten i sin helhet,”An Economic Assessment of Low Carbon Vehicles”, från Cambridge Econometrics och Ricardo-AEA går att ladda hem som pdf-dokument genom att klicka på länken.