KAK uppmanar i ett öppet brev Vägverket att byta till ett snabbare sätt att genomföra om- och tillbyggnader av vägar i Sverige för att öka säkerheten, förbättra framkomligheten och minska miljöstörningarna.
Öppet brev till generaldirektör Lena Erixon, Vägverket
Vägverket upphandlar entreprenader vid vägarbeten som missgynnar säkerheten. Arbetet skall utföras på vägbolagens villkor med stordrift.
Ofta kan bilister få köra långa sträckor med skyltar, räcken och andra säkerhetsanordningar utan att ha sett en enda maskin eller vägbyggare i verksamhet. I andra fall pågår ett begränsat arbete i ena ändan av ett område. Under nätter och helger ligger arbetet ofta helt nere. Det är fel men mänskligt att vaksamheten avtar och farten ökar i sådana fall.
På detta sätt har verket skapat nya olycksrisker i stället för att ta bort dem.
Säkerheten för de anställda i samband med ny- eller ombyggnad av vägar har varit föremål för stort intresse under många år. Åtgärder i form av hastighetsbegränsningar, skyltning och kampanjer via media etc har möjligen bidragit till något färre olyckor. Totalt sett kan vi ändå konstatera att dessa åtgärder inte lett till att bilisters och andra trafikanters beteende ändrats i avsevärd grad.
KAK vill verka för ett ansvarfullt körsätt i alla trafiksammanhang. Detta gäller främst våra egna medlemmar men gärna även andra trafikanter.
Vi har under flera årtionden sett hur arbetsplatserna utvecklats och hur skyddet anpassats till arbetet. Vi har därvid konstaterat att Vägverket och entreprenörerna efterhand anpassat uppdragen att bygga eller förbättra vägarna mer och mer antagit stordriftsformer. Detta gäller även de allt längre sträckor utefter existerande vägar som får ny beläggning, nya vägräcken, bergssäkring etc. Det är troligt att Vägverket därvid får något bättre priser än vid arbeten som utförs i en följd och på kortare sträckor i taget. Den ekonomiska belastningen får i stället bäras av trafikanterna och varuägarna. Till detta kommer nämligen även den avsevärt ökade risken för att olyckor sker och vägbyggare m fl skadas.
Orsaken till detta är att bilister och andra trafikanter tenderar att respektera arbetet på vägar bäst när det syns att arbete pågår. Syns inget arbete under långa delar av dygnet tenderar vi människor att öka farten. Detta är naturligtvis fel men kanske förståeligt. KAK har under åren konstaterat att man ofta kan se ett väl utmärkt vägarbete men inga eller få arbetare och maskiner i verksamhet. I någon mån har detta problem minskat under senare år, dock inte så att verksamhet uppfattas pågå annat än undantagsvis.
I Göteborg utfördes ett större entreprenad i början på nittiotalet. Fyra stora entreprenörer var samtidigt involverade. I korthet gick arbetet ut på att åstadkomma planskilda korsningar utefter Söderleden och Västerleden. Denna sträcka utgör den ena halvan av ett ringledssystem i staden. Till detta arbete kom också utbyggnad av den anslutande Säröleden till fyra körfält söderut fram till Askims kyrka. Vid anbudsförfarandet gjorde Vägverket en viktig markering att arbetet skulle utföras fortare än vid tidigare uppdrag. Vägbygget fick inte onödigtvis störa transporterna runt Göteborg.
Resultatet blev följande. Vägbyggarna sågs arbeta utefter hela
vägsträckorna hela tiden. Den provisoriska vägsträckningen flyttades i takt med arbetets gång och kunde variera varje dag. Trafikanterna upplevde att här ville man snabbt få varje avsnitt klart. Bilister körde säkert, stannade ofta till, öppnade bilfönstret och tackade för gott arbete. Vägbyggarna svarade med att anstränga sig ännu mer för att klara av jobbet. På vissa avsnitt tidigarelade man datum då arbetet skulle vara klart två gånger tack vare att allt flöt bättre än väntat. Alla parter visade respekt för varandra, byggföretagen, beställaren, vägbyggarna och trafikanterna. Inga tillbud eller olyckor inträffade.
Bilisterna fick bättre väg fortare. Entreprenörerna tjänade på att arbetet gick fortare och personalen kände något så ovanligt som tacksamhet från trafikanterna. De anställda fick det året Göteborgs och Volvos trafiksäkerhetspris.
Man kunde tro att detta exempel skulle mana till efterföljd. Tråkigt nog har vi inte sett mycket av det. Vägverket, som kalkylerar med samhällskostnaderna/trafikantkostnaderna inför beslut om infrastrukturprojekt, borde lägga dem i ena vågskålen vid jämförelser av kostnader för entreprenader. Kortvariga hinder främjar också miljön.
På köpet borde man få bättre trafikantbeteenden vilket ökar säkerheten för de anställda på vägen.
KAK vill mot bakgrund av dessa erfarenheter förorda att Vägverket byter till ett snabbare sätt att genomföra om- och tillbyggnader av vägar i Sverige för att nå ovan beskrivna fördelar för alla parter.
Med vänlig hälsning,
Christer Zetterberg, ordförande Kungliga Automobil Klubben, KAK
Johan Hallenborg, ledamot i KAK:s expertråd
