Det var inte väntat att kritiken av Nollvisionen skulle falla Claes Tingvall i smaken, så jag tar hans åsikt att min artikel bygger på ”tokigheter” med jämnmod. Hans genmäle gör mig däremot betryckt av andra orsaker, skriver Lars-Otto Frick.
Claes Tingvall välkomnar en diskussion om trafiksäkerhet på sakliga grunder. Det var inte väntat att min kritik av Nollvisionen skulle falla honom smaken så jag kan med jämnmod bära hans åsikt att min artikel bygger på "tokigheter" och att min kompetens som trafikingenjör ifrågasätts. Hans genmäle gör mig däremot betryckt av andra orsaker.
Jag misstänker att han, till skillnad från många andra läsare inte riktigt har förstått eller läst vad jag skrev. Åsikterna är för övrigt mina egna, jag skriver som privatperson.
Tingvall envisas med att kalla vägtransportssystemet för det värsta system vi haft. Han ser bara till det absoluta antalet skadade utan hänsyn till det gigantiska antalet konflikter dvs potentiella kollisionssituationer som hanteras i det individuella bilåkandets system. Visst är det ett folkhälsoproblem, men orsaken är i första hand just massbilismen, inte trafiksäkerhetsnivån.
Det verkligt oroande är att landets högste ansvarige tjänsteman för trafiksäkerhetsfrågor har denna uppfattning. Om alla var nyktra, använde bilbälte och anpassade hastigheten någorlunda efter omständigheterna skulle få allvarliga olyckor ske. Är inte det snarare ett gott betyg?
Ingen, inte heller den riksdag som antog Nollvisionen, förnekar det delade ansvaret för trafiksäkerheten. Trafikanterna har alltså ett ansvar att följa trafikreglerna som ju är ett slags bruksanvisning till systemet. De som inte gör det är kraftigt överrepresenterade i olycksstatistiken. Tingvalls curlingfilosofi att man ska få göra misstag (läs: fel) utan att riskera att skada sig svårt i vägtrafiken är förödande för kravet på trafikantansvar.
Tveklöst visar haveriutredningar att någon form av vårdslöst beteende ligger bakom de flesta svåra trafikolyckor även om de kan drabba helt oskyldiga. Vårdslöshet i bemärkelsen att man inte följt rimliga krav på omdömesgillt beteende. Det spelar då liten roll vad som står på hastighetsskylten vid vägkanten när dimman ligger tät, frostrosorna glimmar på vägbanan, viltet är på språng, ett barn dyker upp bakom en parkerad bil, regnet öser ner eller John blund knackar på dörren. Alla de skiftande förhållanden som fordonsföraren har ansvaret att anpassa sig efter.
Tingvall vill inte kännas vid att Vägverket under hans ledning har fokuserat på krockvåldet vid redan inträffade olyckor och kravet på de låga hastigheter som följer därav, på bekostnad av att också arbeta för att reducera antalet trafikolyckor genom att ställa rimliga krav på trafikanterna.
Det är ju allmänt känt att Vägverkets resurser nästan helt koncentrerats på skadereducerande åtgärder på vägarna och låga hastigheter. Vid en krockhastighet mellan bil och människa på cirka 20 km/h närmar sig sannolikheten för dödlig utgång noll. Det medför att varje potentiell konfliktpunkt, till exempel övergångsställen, måste hastighetssäkras till denna extremt låga hastighet för att ingen ska avlida där.
Är det rimligt att anpassa systemet efter detta när säkerhetsnivån dvs risken för svåra olyckor är så låg som den är, förutsatt ett omdömesgillt beteende? Denna höga ambitionsnivå på krocksäkerhet har ett pris som andra samhällsnyttigheter får betala i form av kraftigt förlängda restider för alla, utan att man för den skull får bukt med orsaken till olyckorna.
Trots den allvarliga kritiken av mina "tokigheter" föreslår Tingvall just de åtgärder jag efterlyser som till exempel att få kontroll på onykterheten. Det ska dock inte ske genom ökad övervakning utan med teknik. Han silar mygg och sväljer kameler med sina fartkameror. Polisens kontroller skulle alltså inte hjälpa och han tycks mena att Sverige har den mest omfattande trafikövervakningen i världen.
Tingvall är nog ganska ensam om denna uppfattning att döma av vittnesmål om hur ofta folk hamnar i en poliskontroll. Att 0,2 procent av förarna, de berusade, står för 25 procent av dödsolyckorna visar ju också att beteendet oftast är avgörande för olycksrisken.
Massbilismen kan ifrågasättas utifrån miljöaspekter och annat, men att trafiksäkerhetsnivån är hög i vägtransportsystemet är ställt utom allt tvivel. Just därför är det så svårt att förbättra den.
Slutligen: Var han får det till att jag skulle vara emot mötesfria vägar förstår jag inte, han kan inte ha läst hela artikeln. Även arbetet med krocksäkra bilar är förstås lovvärt.
Att döma av alla kommentarer kring min artikel verkar det vara dags att ta nya grepp för att nå färre trafikskadade. En uppmaning till ansvariga politiker är att ett från Vägverket oberoende Trafiksäkerhetsverk borde inrättas snarast där alla aspekter på trafiksäkerhet beaktas och samhällsresurser omfördelas till andra säkerhetshöjande åtgärder än Vägverkets som t ex en trafikantövervakning värd namnet, och att det delade ansvaret poängteras till skillnad från idag.
Lars-Otto Frick
Trafikingenjör
Läs Claes Tingalls debattartikel: ”Artikeln bygger på grundläggande tokigheter”
Läs Lars-Otto Fricks debattartikel: ”Vilseledande analys bakom Nollvisionens resultat”
