Man får inte sticka ut för mycket. Renault har rundat av sin Mégane och hoppas på bättre lycka i den tuffa Golf-klassen. Frågan är hur den är att köra?
Designen på nya Mégane är snygg men den sticker inte ut lika mycket som föregångaren.
Med sin utstående bakända hade Mégane II en design som visserligen stack ut och gav bilen köpare på vissa marknader. Men som också sänkte försäljningen på andra håll. Det medger Renault på presskonferensen.
Nu konfronteras jag med den tredje generationen och finner en bil som ingen borde rygga tillbaka inför. Tvärtom är den riktigt snygg, anser jag. Men smak är ju högst individuellt.
Eftersom tredörrarsmodellen bara stod för en tiondel av Mégane-försäljningen har man återgått till tablån med en renodlad coupé som komplement till femdörrars halvkombin och kombin. Den senare kallas som bekant Touring och kommer i höst. Räkna med en ny plåtcabriolet också.
Kupéutrymmena har blivit mindre, däremot har bagageutrymmet vuxit från 330 liter till fyra 405 liter.
Bilen har växt på alla ledder, men chassit har fortfarande precis samma layout som innan med MacPherson-ben fram och torsionsaxel bak. På detaljnivå finns skillnader som att bakaxeln fått en sluten profil och nya bussningar. Framaxelns subframe har fått grövre infästningar i karossen och nästan alla nyheter syftar till att ge nya Mégane ett styvare och reaktionssnabbare beteende.
En kul detalj är ”Note Box” som innebär ett kit med ersättningsbara Post-it-lappar. Mindre roligt är att navigatorn ofta är vilse. Som på bilden.
Glädjande nog ansluter sig Renault till den växande skara tillverkare som trots större yttermått lyckas ta strupgrepp på tjänstevikten. Nya Mégane väger i genomsnitt åtta kilo mindre än föregångaren. Fortsätt så.
Visst har det blivit en annorlunda, mer precis körupplevelse i och med de tekniska förändringarna. Fjädringen känns påtagligt kontrollerad i dämpningen, mer tysk än fransk så att säga.
Styrningen var tidigare en stor svaghet men har nu klivit upp till godkänd nivå. Hjälpt bland annat av en ny elmotor och en snabbare variant av de sensorer som känner av förarens vridmoment på ratten.
Ljudkomforten har alltid varit bra, och inga ytterligare framsteg verkar ha gjorts. Tvärtom hördes faktiskt både vind och väg i mesta laget i dessa tidiga provbilar. Framstolarna är välformade men har korta sittdynor. Vinklingsbar sittdyna hade behövts för att ge bättre lårstöd. Steglös ryggstödslutning har tillkommit istället.
Kupéutrymmena har blivit mindre men inredningen är fräsch och de digitiala intrumenten är tydliga.
Största negativa överraskning är kupéutrymmena. Av bilens 86 millimeters ökade totallängd har bara två kommit passagerarna tillgodo. Dessutom har den nya taklinjen gjort att takhöjden minskat med en decimeter fram och sex centimeter bak! Bredden är dock bra och fram finns det plats – men baksätet är mycket trångt. Istället har bagageutrymmet vuxit från magra 330 liter till saftiga 405. Tyvärr är lasttröskeln rejäl och resultat och fällningens funktion imponerar inte.
Provbilens inredning är ljus med fräsch design. De digitala instrumenten är tydliga och som en kul detalj accentueras farthållarens inställning av röda och gröna effekter runt mätarna.
Krocksäkerheten är som alltid övertygande i Renault och nya Mégane utgör inget undantag. Dock visar sig whiplash-skyddet i framstolarna bara ge medelresultat i test. Bra är också att man anpassar bilen enligt det nya (engelska) försäkringsklassningssystemet Thatcham. Detta fördröjer lanseringen i Sverige men ska ge avsevärt lägre premier.
Nya Mégane har blivit bättre på många sätt, men faktiskt sämre på andra. I mars kan du själv se efter om den är värd en chans.
