Segandet med nya miljöbilsregler och förmånsvärden fick mig att strunta i tjänstebil och i stället följa hjärtat. Tack så mycket! Nu när reglerna kom (sidan 22 i auto motor & sport nr 10), var de tämligen tandlösa. Den som köper sig en så kallad miljöbil får skatterabatt i fem år – på totalt cirka 5.000 kronor. Allvarligt talat! Spara de pengarna.
Återstår gör symbolvärdet att man har en miljöbil. För företag kan det där-emot bli viktigt när det gäller att vinna upphandlingar med miljöbilsargument.
Fjutterierna urholkar värdet av miljöbilar och kommer att få många att köpa den bil de verkligen vill ha. Inget fel i det. Tvärt om. Inriktningen mot snålare bilar eldar bränslepriserna för övrigt på ordentligt! Det funkar fint – faktiskt också på mig. Läs vidare.
Regeringen borde i stället fokusera på de riktigt gröna bilarna, höja statusen ordentligt och ge rejäla rabatter. Som till Volvos nya laddhybrid och till säkra elbilar. Varför inte momsbefrielse till bilar under 50 gram de närmaste fem åren?
Det är däremot tveksamt att privatpersoner ska spara pengar genom lägre förmånsvärde när de ”lurar” sitt företag att köpa en dyr grön bil. Företagen måste kunna räkna fram en bra kalkyl, först då kommer vi att se en snabbt växande marknad för supersnåla bilar.
Det fortsatta stödet för etanolbilar är bra, men skippa tramset med lägre förmånsvärde, det är låga pumppriser på biobränslen som avgör ute på mackarna och driver utvecklingen av förnyelsebar energi. Gör det stödet långsiktigt.
Men kan en chefredaktör för en biltidning som säger sig gilla gröna bilar och har klimatkompenserat alla tester sedan 2008 köpa sig ett så kallat miljösvin? Yes. Till jobbet kör jag Lotus Elise, blandad förbrukning på 0,83.
Range Rover Sport kommer inte rulla många mil. Men vilka mil!
I drömmen finns en elsportbil för pendling. Lotusen är sommarnöjet.