Är det bara jag som tröttnat på Vägverket? Senaste utspelet att bilisterna ska lämna bilarna hemma och ta tåget till fjällen var gråtretande.
När kommer sjukvården be patienterna stanna hemma eftersom det finns en stor risk att dö på sjukhus?
När kommer Vattenfall be oss sluta använda el eftersom det finns en stor risk att man kan få en stöt?
När kommer polisen be bovarna att klippa sig och fixa ett jobb?
När kommer SL och SJ be folk att jobba hemma eftersom risken finns att man inte kommer fram till jobbet om man tar tåget? Visst ja, det har redan hänt.
Vägverket jobbar stenhårt på att bygga upp en image som skenheliga livsförbättrare. Verket känns lika livsbejakande som den tjatigaste och mest överbeskyddande föräldern i världen.
Visst händer det olyckor i trafiken. Men Vägverket kan inte ta på sig all skuld för detta – lika lite som att Polisen kan ta på sig skulden för att brott begås.
Än så länge övervakar inte Polisen alla medborgare med kameror och mikrofoner för att förhindra brott. Det är bara Vägverket som lyckats med dragningen att sätta upp fartkameror med motiveringen att det hindrar folk att köra för fort och döda varandra.
I verkligheten är varje fartkamera ett fattigdomsbevis på att vägen där den står är undermålig, underkänd av Vägverkets säkerhetsexperter.
Det är Vägverkets uppgift att se till att våra vägar är säkra – att vi kan ta vår bil och åka dit vi vill på vägar, som är plogade och byggda för att minimera olycksrisker.
Nu lastar Vägverket över ansvaret på bilisterna – ta tåget!
I det senaste snökaoset har bilen trots allt framstått som det transportmedel som fungerat. Jag har ingen lust att hyra en stuga i fjällen och förlita mig på att tåget går dit och hem i tid. Minsta snökaos så fryser växlarna och familjen blir kvar hemma eller när veckan är över stående utanför stugan som någon annan hyrt.
Semester ska vara semester.
Vägverket måste byta strategi.
Vilket vinstdrivande företag skulle agera som Vägverket gjort nu när många vill ta bilen till fjällsemestern: ”Oj, stor efterfrågan. Vi stänger skiten!”
”Oj, vägarna är inte byggda för trafik. Vi skickar vidare kunderna till tågen som inte heller går. Då står de med problemet.”
Att privat-företagande-tänk ofta fungerar bättre än statligt visar snökaoset på flera sätt. Var fanns det väl plogade parkeringsplatser, längs alla gator eller vid alla köpcentrum?
Finns det en bra anledning till att göra jobbet så blir det gjort.
När jag skriver det här sitter jag i ett SAS-plan på väg till Genève för att besöka vårens stora salong.
Vad händer, efter drygt 1,5 timmes flygning säger kapten att en uppvärmning av framrutan är trasig, vi måste vända tillbaka för att reparera planet på Arlanda.
Nej, planet som bevisligen flyger kan inte flyga hela vägen och repareras i Genève.
Jag har mycket svårt att tro att man skulle valt att vända åter om det bara var tio minuter kvar till Genève. Jag har mycket svårt att tro att ett plan inte kan repareras i Genève.
SAS väljer att förstöra vår dag (bestjäla oss på fyra-fem viktiga timmar) för att det är enklare och billigare att reparera planet på Arlanda. Det är bättre för SAS.
Men vem betalar för flygningen? Hur går det för SAS?
Åter till Vägverket.
Visst borde alla Sveriges bilister vara anledning nog till att göra ett riktigt bra jobb? Vi betalar för oss. Vägverket måste ”kriga” för att få resurser att bygga bra vägar.
En offensiv satsning för att tillhandahålla världens bästa, säkraste och effektivaste vägtrafik måste vara Vägverkets mål. Säkert och snabbt.
”Oj vad kul. Det finns massor med folk som vill åka ut i vårt vackra land på semester med bilen. Låt oss bygga fler och bättre vägar!”
Ska vi ha myndigheter som tar ansvar för våra liv måste myndigheterna vara som moderna föräldrar: hjälp ”barnen” ut i livet med bästa möjliga förutsättningar.
En väl fungerande infrastruktur och en inställning till att livet är fullt av möjligheter.
Vägverket – bilistens bästa vän.
Avveckla Antivägverket.
Har du förresten läst XL? Filmer, bilder och fakta med världens fetaste bilar. Klicka här!
