Jag blev kall inombords när jag hörde nyheten. Inte för att den var totalt oväntat. Affären har svajat många gånger och dragit ut på tiden. Stackars alla Saabanställda. Och stackars alla som jobbat hårt med Koenigsegg-spåret.
Det som gjorde mig kall var den första tanken: Är det här slutet för Saab?
Att försöka svara på den frågan är meningslöst, även om många nu gör det utan att blinka. "Saab är dödsdömt, det är kört nu".
Jag förstår absolut Christian von Koenigsegg. Saabaffären har svävat framför honom som en hägring sedan i somras och ingen har vetat när den skulla kunna gå i lås. Nu hägrar januari, februari eller…
Självklart försämras förutsättningarna ju längre tiden går. Saab blöder allt mer och utan nya ägare finns det inga pengar för att sätta igång "Det nya Saab".
Till slut var man tvingade att sätta stopp.
Vems är felet? Jag kan tycka att den svenska regeringen har varit ovilliga, handlingsförlamade och nonchalanta med sin "det går som det går"-mentalitet. Hade Koenigsegg fått stöd för ett halvår sedan hade man redan kommit långt i dag.
Det är löningsdag på fredag. Saabs löner lär staten få betala. Och alla underleverantörer till Saab lär stoppa alla leveranser. Och de eventuella kunderna till Saab-bilar som finns lär backa. Vad betyder det för det svenska samhället och för statens finanser?
Det stora problemet är givetvis att affären har haft för många inblandade: GM, Saab, Koenigsegg (med alla sina delägare) kinesiska BAIC, svenska regeringen och EU.
Att få alla att gå snabbt åt samma håll…
Dessutom har inte Koenigsegg varit direkt finansiellt starka.
Jag håller det inte för troligt att GM kommer att behålla Saab. Man har redan slaktat Saturn – vad talar för att man skulle behålla Saab, som man aldrig lyckats få styr på? Inget, som jag ser det, även om det faktum att man verkar behålla Opel och att man dessutom börjar betala av på sina lån till amerikanska staten låter lovande.
Tyvärr tror jag inte heller att Koeniegsegg kommer att kliva på affären igen. Jag tror inte att avhoppet var ett "förhandlingstrick" för att sätta press på alla parter. Så kallblodiga är man inte, och dessutom är man rädda om sitt varumärke.
Den mest hoppfulla utvägen för att undvika kraschlandning är i mina ögon kinesiska BAIC. De har ett intresse av Saabs kunnande och Saabs produkter. Prislappen lär inte vara hög.
Kanske blir både Saab och Volvo kinesiska bolag innan vi alla hinner blinka?
Kanske är det det bästa som kan hända?
Från USA till Kina. Från aska till nytändning?
Jag hoppas.
Köp auto motor & sport som digitaltidning, klicka här!
