Kapitalistiska USA och folkdiktaturen Kina gör det som världens bästa land inte förmår: Investerar i sin industri.
Sitter i en gungande Cadillac Escalade på väg in mot New York från Jersey – som Tony Soprano, maffiabossen, du vet. Asfalten är i bästa fall slarvigt lagad här och där och det skallrar i hjulställen. Ödetomter, förfall, grustag. Allt känns slitet, på väg att överges. Inte ens inne på Manhattan, som kanske är världens skönaste stad på många vis, kommer känslan av framtid och kraft. Den gamla världen…
Senaste resan till Detroit gjorde mig deprimerad och samma baciller finns i New York. Besöket på bilsalongen i New York gör inte saken bättre. Nattståndet. Inga bilchefer orkar sig hit. De är givetvis på andra sidan jorden där det händer: Shanghais bilsalong.
Hela USA är byggt på grovsmide och nu håller stora delar på att rämna. Infrastrukturen kraschar. Fler jänkare än kineser, i procent räknat, ligger under fattigdomsgränsen.
Besök Shanghai och du hamnar i en bygg-arbetsplats. Nytt, nytt, framåt! Kina har mer motorväg än USA, bygger dubbelt så många fordon och har lånat ut enorma summor till USA:s statsskuld – som ligger på ofattbara 14,3 triljarder dollar. Om 20 år är Kina världens största ekonomi.
USA lägger 4.624 miljarder kronor på försvaret och ska bygga ut beredskapen för en cyberattack från Kina. Tanken på en markinvasion har man tydligen skippat, men den ekonomiska striden…
Vad USA och Kina har gemensamt är att båda länderna stödjer sin bilindustri mer än vad de flesta svenskar vad jag förstår tycks anse rimligt. Åtminstone politikerna. GM och Chrysler räddades från konkurs när staten gick in som ägare och i Kina har staten indirekt köpt Volvo. I Sverige som kontrast verkar det som om stora delar av bilindustrin med Saab och underleverantörerna lika gärna kan dö – eftersom det är fult med bilar. Eftersom vi är så "mätta" att inget är värt att kämpa för.
Jag bor mycket gärna i Sverige. Men lite amerikansk patriotism och en rejäl portion kinesisk framtidstro skulle inte skada. De e bar'å åk!
