TDU2 är egentligen inte ett bilspel. Det är ett spel om ett liv i stekarvärldens framkant. Och det är när man glömmer racingen som spelet faktiskt fungerar, hur bakvänt det än kan låta. FZ.se testar och ger betyg.
Test Drive Unlimited 2 börjar illa. Jag tvingas genomlida en evighetslång partyscen där uttryckslösa The Sims-kloner festar på en balkong. Men sen får jag provköra en Ferrari, och slutligen vaknar jag upp till det verkliga livet. Jag är ingen jetsettande super-racingförare, bara en nolla som parkerar bilar för att få ekonomin att gå ihop. Jag får en bil och ett race jag måste vinna, sedan släpps jag ut på ett gigantiskt Ibiza. Längs vägen finns frisörer, bilförsäljare och plastikkirurger, och det handlar om utforskande som ger erfarenhetspoäng.
Ibiza i verkligheten fullt av fulla britter, i spelet fullt av stela skyltdockor.
Hela ön ligger för dina fötter och senare blir ön Oahu från förra spelet tillgänglig. Det största problemet är bilfysiken. Det här är definitivt inte en seriös racingsimulator, så den som väntat sig Forza-fysik kan stoppa ner plånboken igen. Bilarna är utan undantag lätta och lite understyrda, även om de känns väldigt olika. Kontrollen ger också ofta en "ketchupeffekt" som gör det svårt att få precision i styrningen. Om du spelar på PC: skaffa ratt eller gamepad, TDU2är ospelbart med mus och tangentbord.
Även om jag inte blir kompis med körkänslan har jag kul med pryljakten. Är man obotlig samlare så är man. Du kan till och med hitta vrakdelar att samla – hittar du alla så får du en ny bil. Men glöm inte att ställa förarhjälpen till "sport" eller "hardcore"; normalläget gör fordonen till tungrodda radiobilar.
Förra spelets risiga motorcyklar har ersatts av offroad-bilar och rally. Efter de första turerna på grusväg var jag inte särskilt peppad på racingskolans andra del, offroad-körkort. Men till min förvåning var det riktigt kul att sladda omkring på blöta grusvägar (så länge man har rätt bil). Grusvägarna är märkligt platta och totalt ospännande, men de dedikerade racingbanorna för offroadbilar är desto roligare.
Offroad är mycket, mycket roligare än segstyrda motorcyklar.
Spelet dras med en hel del buggar. Jag möts ofta av ett "TDU servers not available" vid onlinespelande och med maximala åtta spelare i närheten är bilduppdateringen för låg. Som tur är kan du stänga av den funktionen så slipper du idioter som försöker utmana dig på meningslösa race från A till B, eller bara krascha in i din bil för att jäklas.
Onlinefunktionerna är dock, när de fungerar, imponerande kompletta. Det är enkelt att gå med i en racingklubb med några polare eller köra race för pengar och ära. När du tröttnat på utforskandet finns mängder av spelglädje i att försöka spöa folk från hela världen. Körningen fungerar bra, om man tar den för vad den är.
TDU2 är egentligen inte ett bilspel. Det är ett spel om ett liv i stekarvärldens framkant. Du samlar bilar som medelsvensson får spara i ett år för att ens kunna byta däck på. Sedan kör du runt på en tämligen väl återskapad ö, rullar ner rutan, drar upp stereon och njuter av att utforska och samla. Det är när man glömmer racingen som spelet faktiskt fungerar, hur bakvänt det än kan låta.
Testat och skrivet av: Mats Nylund, www.FZ.se
