Den byggdes under Ronnie-Reine-perioden och det var snubblande nära att den blev Sveriges andra Formel 1-bana.
Med Reine Wisell och bortgångne Anders Olofsson (t.h.) var det drag kring svensk motorsport på 1970-talet. FOTO: Kenneth Olausson. KLICKA FÖR STOR.
Under slutet av 1960-talet var det Formel 1-yra i Sverige, byggbolagen hade gott om lediga resurser och framtidstron var orubblig när östgötaklubben MK Skandia med 1 200 medlemmar tillsammans med vad som skulle bli byggjätten Skanska planerade och genomförde bygget av en ny racerbana på östgötaslätten.
Arbetsnamnet på den 4 100 meter långa banan var först Mantorp Ring vilket sedemera ändrades till Mantorp Park. Banan skulle omges av en parkanläggning på den 700 000 kvadratmeter stora tomten som inköpts sydväst om Linköping där motorvägen skulle gå fram.
Totalkostnaden för bana och parkanläggning beräknades till fyra miljoner kronor, en avsevärd summa på 1960-talet. Östgötabanken stod för krediten.
Festligt och mycket folk på STCC på Mantorp Park. Men det har verkligen inte alltid varit så.
Ragnar Segring, själv framgångsrik racerförare på den tiden, minns premiärracet.
”Det var massor av publik, Joakim Bonnier körde sin Lola T70 och Leo Kinnunen en Porsche 908 och en rad utländska stjärnförare var där. Och för första gången fick publiken bra service via ett femtiotal högtalare runt banan.”
Det var rekord, nära 35 000 hade letat sig till den nya banan, speaker var Gunnar Elmgren, då journalist på Expressen som dagligen hade stora reportage från banan och den allra första tävlingen på vad som blivit Skandinaviens längsta racerbana.
Huvudkonkurrent var den 72 meter kortare racerbanan i Anderstorp som strax skulle få både VM-status och GP-lopp. Faktum är att det var mycket nära att Mantorp Park fick äran att arrangera Sveriges Grand Prix.
”Staffan Svenby, som var manager åt Ronnie Peterson, hyrde en helikopter och flög upp Bernie Ecclestone från Anderstorp och GP-loppet. Bernie såg Mantorp Park från luften och seriösa samtal fördes under en tid om att banan skulle få ett GP-lopp. Men det blev aldrig verklighet”, berättar Ragnar Segring, då ansvarig för marknadsföringen.
Under många år var dragracingen den stora sporten, som också räddade Mantorp Parks existens. Här den tragiskt bortgångne, legendariske ”Lee-Anders” Hasselström i sin CocaCola-Chevrolet.
I stället jobbade MK Skandia i en plötslig motvind för svensk motorsport. I Formel 1 dog förarna en efter en och ett kraftigt bakslag drabbade racingen 1970 när sex personer omkom och 30 personer skadades på Karlskoga Motorstadium.
”Den olyckan ändrade i ett slag svenskarnas inställning till racerbilar, publiken minskade kraftigt och det drabbade naturligtvis även Mantorp Park. Så dog Ronnie och Gunnar Nilsson kort därefter, allt var nattsvart för svensk motorsport och ingen ville gå på några tävlingar längre.”
En ganska ny företeelse kom istället att spela stor roll för Mantorp Park, nämligen dragracing. SHRA Stockholm hade kört ett par tävlingar i Anderstorp men Mantorp låg närmare och hade en perfekt bana.
”Vi fick hjälp av Systembolaget och kunde göra reklam i alla deras ljustavlor. ’Spola Kröken-kampanjen’ kopplades med dragracingen och nu kom det storpublik igen.”
Förutom årliga dragracingtävlingar kördes ett antal EM-tävlingar under 70-talet – med uppmärksammade inslag av raketmotordrivna bilar, exempelvis Vanishing Point körd av Sammy Miller – men generellt gick svensk racing mot fler lågvattenmärken. Mantorp Park klarade ekonomin med hjälp av drag-racing i kombination med andra event.
”Vi hade Tractor Pulling några år, SM i cykel (!), olika motorcykelrace och provade också parallell-rally. Men det var dragracingen som gjorde att vi överlevde.”
Det gjorde inte Anderstorp. F1 försvann och Scandinavian Raceway gick i konkurs. Mantorp Park kortade sin racerbana, förbättrade säkerhetsarrangemangen och i början av 1980-talet kom en fläkt av internationell racing tillbaka.
Formel 2 med blivande F1-föraren Lill-Lövis Johansson tillsammans med den övriga internationella eliten körde Formel 2 Grand Prix under två år.
”Sakta kom en del av publiken tillbaka. Men det var trögt, mycket trögt.”
De uppfinningsrika i ledningen för Mantorp Park lanserade istället Safety Driving, en körskola för högre säkerhet i trafiken men hade även kurser i avancerad körning med flera väkända motorsportprofiler som lärare. Mest tongivande var rallyföraren Björn ”Nalle” Johansson, flerfaldig SM-vinnare.
”Det var vår idé och vårt koncept. Vi samarbetade från början med Volvo och körde mängder av kurser på racerbanan. Första året omsatte vi en miljon kronor, sex år senare nästan tolv miljoner, det växte till en dominerande verksamhet.”
Nästa stora fluga för Mantorp Park blev Truck Racing som boomade under 90-talets första hälft. Bojje Ovebrink, Slim Borgudd, Stig Blomqvist och Kurt Göransson blev på kort tid stora namn i den nya EM-sporten. Och sakta men säkert växte det allmäna motorsportintresset igen.
Mantorp Park. Kurvpartiet längst ner till höger kallas ”Rom” och används inte sedan 25 år tillbaka. KLICKA PÅ BILDEN FÖR BILDSPEL!
Många olika samarbetspartners under åren har bidragit till försörjningen. Flera specialtidningar, inte minst denna avisa, har haft olika arrangemang på banan. Flera märkesklubbar och Motorhistoriska Sällskapet har haft träffar och Sports Car Show var mycket populärt under 1980-talet.
Men det skulle dröja till slutet av 1990-talet innan svensk racing återkom till Mantorp Park, då som STCC. Med SVT och Johan Thoréns program Race växte intresset lavinartat och 1998 var det kö igen långt ut på motorvägen. Därmed är cirkeln sluten.
