De allra senaste mellanklassarna från Frankrike och Japan bjuder på väsensskilda egenskaper. Ska det bli det franska egensinnet i Citroën C5 som vinner mot den japanska perfektionen hos Honda Accord? De är varandras motpoler men vilken bil är egentligen bäst – det ska vi ta reda på!
På många sätt är de varandras motpoler, men det gör dem inte automatiskt till ”bra och dåliga” – snarare är det två helt olika bilbyggarfilosofier vi ser ser här. Foto: Samer Murad. KLICKA FÖR STÖRRE
De kunde knappast ha varit mer olika, men så har Frankrike och Japan högst väsensskilda kulturer. Medan Citroën C5 har en diskret, lite återhållen och statsmannamässig framtoning är Honda Accord en tydligt österländsk, bredkäftad ninja med sina rakbladsvassa karossveck.
Båda är dock framhjulsdrivna, båda har en vridstark diesel under huven och fem personer får plats i bägge. Visserligen med ett litet nödrop i baksätet i Honda där det är trångt för fötter och knän. Citroën C5 lider istället av begränsad takhöjd bak. Fram är däremot båda rymliga.
Konceptuellt är bilarna klart konventionella med undantag från Citroëns Hydractive 3, basbilen har dock vanliga stålfjädrar. Det gashydrauliska systemet som erbjuder suverän komfort, C5 glider fram som en storlimo och lusten att köra sportigt infinner sig sällan eller aldrig.
Vill du styra in i kurvorna med vass känsla och millimeterprecision – välj Hondan. Uppskattar du istället komfort och vill sväva över vägbulorna – välj Citroën. KLICKA FÖR STÖRRE
Citroën C5 är absolut inte någon körmaskin. Den saknar helt enkelt temperament. Nya C5 rollar för mycket, den häver sig tungt på yttre framhjulet och den niger häftigt i inbromsningarna. Trots det har den ett förvånansvärt bra väggrepp, även om den understyr en del och har svårt att klara snabba riktningsförändringar.
Den förmågan har däremot Accord. Den styr in snabbt, man kan pricka kurvans apex på millimetern och den håller sedan spåret ut ur kurvorna. Accord är en bil där även vardagskörningen känns sportig, vilket accentueras av den rappa styrningen och för en turbodiesel snabb gasrespons, samt perfekt körställning och bra ergonomi.
Citroën har en förarmiljö som kräver en del tillvänjning, sen trivs man. KLICKA FÖR STÖRRE
Citroëns knappfyllda fasta rattnav som kräver mycket tillvänjning, den mer känslolösa, lite veviga styrningen, samt inte helt lättavlästa instrument framkallar istället en flegmatisk körstil. Vilken i sin tur sedan bara understryker vilken fantastisk komfortkryssare C5 verkligen är.
Framstolarna i C5 är franskt mysmjuka och ger bra stöttning för lår och rygg, men tyvärr inte för själva skulderpartiet.
Den mjuka fjädringen via gasvätskesystemet ger en klippstabil och lugn karosskontroll. Man färdas värdigt i Citroën C5 och nivåskillnaderna i vägbanan märks sällan.
I lugn och ro kan man då granska den snygga interiören med snudd på tysk precision i passningen. Kvalitetsintrycket är dock inte lika helgjutet även om det finns få saker att direkt klaga på. Och knapphysterin i rattnavet samt delvis svåravlästa instrument kräver som sagt sin tillvänjning.
Får man svära i kyrkan och säga att Honda börjar se tysk ut i inredningen? Ta det positivt! KLICKA FÖR STÖRRE
Tydligare och något mer logisk är instrumenteringen i Honda Accord som också tagit ett kliv upp mot tysk nivå i inredningskvalitet. Interiören följer bilens yttre formspråk och det är gott om lättmetallinslag och vassa linjer. Förarplatsen är ett ställe man trivs bra på, allt är inom räckhåll och viktiga funktioner sitter där de ska.
Växelspaken är perfekt placerad, lådan en dröm att leka med. Och precis som BMW har Honda kvar den konventionella handbromsen, tack för det. Förarstolen i Accord är av den intima, kramande typen och det är en väl tilltagen stol, den rymmer även storväxta nordbor. Enda negativa noteringen är att mittkonsolen stjäl lite plats för högerbenet.
Bagageutrymmena är fullt tillräckliga, Citroën med en bra lådform medan den större volymen i Honda är svår att utnyttja med hårda väskor – hjulhusen stjäl utrymme och multilänkbakaxeln tar sin tribut i form av opraktiska bulor i bagagerumsgolvet.
Även Citroën C5 känns lite ”tysk” på ett positivt sätt, något som man själva skojar med i sin reklam. Men visst är det en fransk bil! KLICKA FÖR STÖRRE
En kul detalj är att Citroën hittat tillbaka till den konkava bakrutan som senast fanns i Citroën CX. Det ger en större öppning till bagageutrymmet – men bidrar samtidigt till den låga takhöjden i baksätet.
Dieslarna i dessa två mellanklassare är båda dugliga, rena och bra vardagsmotorer men det är med viss förvåning vi noterar den råa, lite högljudda gången på låga varv hos Hondas andra 2,2-litersdiesel på kort tid. Effekten, 138 respektive 150 hästar hos Citroën och Honda, räcker för goda prestanda. Vridmomentet finns tidigt tillgängligt i båda motorerna men gasresponsen är tydligt bäst i Honda Accord.
Ingen av dessa självtändare är speciellt snåla, på det området har de tyska märkena ett tydligt övertag. Prismässigt ligger både Citroën och Honda mitt i startfältet, Citroën C5 är bättre utrustad från start och har fler tillval medan Honda har en märklig policy – man tar bara hem tre versioner och tillvalslistan är högst begränsad. Vill man exempelvis ha xenonstrålkastare måste man välja proppade Executive-versionen för drygt 40.000 kronor mer.
När alla ekonomifakta väl är uträknade visar det sig att Citroën C5 kostar ett par kronor mer per mil att köra – det är ett sämre andrahandsvärde som väger ner kalkylen.
Nya Accord känns knappast som ett stort utvecklingssteg på samma sätt som nya C5 – men vinner ändå testet på högre betygsnitt.
Men den som diggar fjädringskomfort gör absolut inget dåligt val med Citroën C5.
Ladda hem hela artikeln genom att klicka här!
