Det pågående försöket med biltullar i Stockholm kräver att man betalar sina avgifter snabbt. Men med autogiro går det enklare – däremot behövs inte transpondern som Vägverket hävdar.

Många läsare undrar hur autogirot fungerar.

Efter att vi skrivit om olika sätt att undvika biltullarna i Stockholm har flera läsare undrat över möjligheten att betala med autogiro. Om man betalar in sina avgifter för sent kan det bli dyrbart, med förseningsavgifter växer beloppet till över 500 kronor, och då känns det tryggare med autogiro.
De läsare som varit i kontakt med Vägverkets kundtjänst har fått uppgiften att autogiro bara kan kombineras med transponder, den elektronikdosa som registrerar förbifarten. Bilar som inte har transponder får avgiften skickad till bilägaren, efter identifiering av registreringsskylten.
Just nu finns det, vad vi kunnat upptäcka, ingen möjlighet att ansluta sig till autogiro med mindre än att man först beställer en transponder. Beställningen av autogiro följer nämligen med transpondern när den skickas ut till bilägaren.
Däremot finns det inget krav på att en bilägare som har autogiro också är skyldig att använda transpondern. Vilket ju i och för sig är rätt naturligt, eftersom systemet inte kan vara uppbyggt på det förhållandet att transpondern alltid fungerar. Istället registreras alla registreringsskyltar och samkörs med transpondersignalerna som registrerats vid samma tidpunkt. ”Transponder-bilarna” skickas till autogiro, men det gör också de fotograferade registreringsskyltar som anmält autogiro. De som inte anmält autogiro läggs på ”bevakning” och har sedan fem dagar på sig att betala, annars blir det en förseningsavgift på 70 kronor.
För att förtydliga det hela är det alltså helt lagligt att transpondern ligger kvar i byrålådan. Om kamerorna misslyckas med att tyda registreringsskylten slipper bilägaren avgift. Någon vidare utredning för att tyda oläsbara skyltar görs inte. Om registreringsskyltarna är läsbara eller inte är en polissak, på plats, det lägger sig inte Vägverket i.