”Starkt stöd för trafiksäkerhetskameror och mitträcken” är överskriften i ett pressmeddelande från Vägverket. Problemet är bara att undersökningen innehåller uppenbara brister. Är Vägverket ute och cyklar eller driver man en egen agenda?

Mobila fartkameror kan flyttas och haffa lagbrytare på oväntade platser.

Vägverket presenterade nyligen sin senaste trafiksäkerhetsenkät. Tillvägagångssättet är att man slumpvis valt ut 9.600 individer ur befolkningen i åldrarna 15-84 år och skickat ut ett frågeformulär till dem. De utvalda har därefter själva fått skicka in sina svar till Vägverket som sammanställt dem. Syftet med med det hela är att man försöker mäta hur attityderna i trafiken ser ut och förändras över tid.
Eftersom undersökningen pågått sedan 1981 uppger verket att man med god precision kan visa hur medborgarnas inställning i olika trafikfrågor förändrats mellan åren. Det handlar om många olika trafikrelaterade saker, såsom mitträcken, hastighetsgränser, bilbälte, trafikövervakningen eller nykterheten i trafiken.
Resultatet från den senaste undersökningen, vilken redovisas i publikation 2008:114 (länk nedan), menar Vägverket visar på ett starkt folkligt stöd för såväl uppmonterandet av hastighetskameror som mitträcken. Nära 75 procent påstås vara för automatisk övervakning med kamera och man anser också att det finns ett allt större stöd för att sänka hastighetsgränser för att därmed öka säkerheten.
En sådan här studie har dock några uppenbara svagheter. Den allvarligaste är att man inte får in alla svar. De utvalda personerna kanske inte är intresserade av att delta, alternativt har de inte någon uppfattning i frågan eller så glömmer de helt enkelt bort att skicka in sina ifyllda enkäter. Vägverket har försökt lösa detta genom att man vid tre tillfällen skickat ut påminnelser till undersökningspersonerna. Trots detta fick man enbart in 62 procent av alla svar vilket innebär ett bortfall på 38 procent. Mer än en tredjedel väljer alltså att inte svara.
Eftersom det är långt ifrån acceptabelt har man försökt använda en statistisk metod som innebär att man uppskattar vad de som inte svarat tycker i dessa frågor. Utgångspunkten är då att den bortfallande gruppen har ungefär samma åsikter som dem som skickat in sina svar, dock utan att redovisa varför.
Att man inte kan redogöra för hur man kommer fram till sina resultat är, precis som det stora bortfallet, ett allvarligt fel och en uppenbar brist i undersökningen. Är Vägverket rädda för att svaren då inte stämmer överens med deras egen agenda?