Nissan Cube: Fingret åt vardagstristessen

Nissan ger fingret åt vardagstristessen och likriktningen inom bilbranschen, och draperar sitt Note-chassi i en lika modern som kubistisk kartong. Resultatet är bra, men även solen har sina fläckar.

Nissan Cube må se stor ut på utsidan, men den är faktiskt bara 398 centimeter lång vilket placerar den mitt i småbilssegmentet. Å andra sidan hör axelavståndet och karosshöjden hemma i en klart större klass, så att "artbestämma" Cube är inte helt enkelt.

Kupéutrymmet är bra för de två lyckliga som placerat sig fram i bilen, och dessutom är framstolarna riktigt mjuka och fina. Skönt om man bara ska köra en kortare bit, men för längre sträckor är det mer lämpligt med hårdare säten som inte blir svampiga efter några timmar. Körställningen i Cube lämnar en del att önska, främst på grund av att ratten inte är inställbar i längsled, utan endast kan tippas upp/ner.

Baksätet är lika mjukt som framstolarna, men utrymmet i längsled är anpassat för barn. Soffan är förvisso skjutbar i längsled, så även vuxna får plats - men då på bekostnad av bagageutrymmet...


Med tanke på det långa axelavståndet är det konstigt att inte Cube är längre i kupén, men å andra sidan är höjden extremt väl tilltagen och man sitter högt i bilen med fin överblick över trafiken.

Bagageutrymmet nås via en sidohängd dörr, en spexig finess som från början lånats från suvsegmentet men som turligt nog är utdöende. Bakdörren på Cube öppnas dock högre än många bilars motorhuvar så det går hyfsat att lasta och lossa när man står fickparkerad. Dörren är vänsterhängd, ska sägas.

Körmässigt är Nissan Cube 1,6 ingen höjdare alls. I stadstrafik är bilen pigg, men på landsväg känns motorn tunn och surrig. Krängningen är föga förvånande ansenlig, men balansen och styrningen är godkända.

Nej, Nissan Cube är ingen racer, men komforten (minus vindljudet) är fin och de fräcka formerna lär vinna många hjärtan i småbilsklassen.