Just som jag hade författat förra numrets krönika, där jag filosoferade över chanser och risker med en supermegafushion av General Motors, Renault och Nissan ramlar en intressant analys ner på mitt bord, gjord av Jeff Schuster, J.D. Powers chefanalytiker för fordonsindustrin.
Det är alltid uppmuntrande att finna stöd för ens egna dimmiga försök till analyser, i synnerhet när man som Schuster använder alla tillgängliga prognoser och korskör dom för att skapa trovärdiga framtidsmodeller.
”Det finns en klar risk för distraktion hos båda parter, och de verkliga vinsterna av ett samarbete kommer inte att synas förrän om två produktcykler, det vill säga 10-15 år bort”, menar analytikern.
Hur han sedan lyckas komma fram till att den sammanlagda världsmarknadsandelen skall minska från fjolårets 22,6 procent till 19,9 år 2010 – på grund av att en del intern konkurrens kommer att rensas bort – är väl mer baserad på en lek med siffror. Men det stöder likväl min tes om att en strukturaffär av den kalibern snarare har defensiva än offensiva förtecken. Om den går i lås, vilket vi bör veta i slutet av oktober, så kan konkurrenterna gå ut och fira med ett glas eller två.
Inte minst naturligtvis Toyota, General Motors röda skynke som en församlad expertis redan har placerat på bilvärldens topp – om omkörningen sker redan i år eller nästa år tycks vara en ren formsak.
J.D. Powers analytiker ger en ovanligt nyanserad bild av läget och påstår att det inte alls är självklart att Toyota kommer att segla iväg i ensamt majestät som bilvärldens gigant.
Visserligen räknar Toyota med att sälja 9,1 miljoner bilar i år, och därmed tangera General Motors fjolårssiffra på 9,2 miljoner (som lär vara lägre 2006). Men Schuster tror att General Motors snabbt kommer igenom sin kris och kan stabilisera sitt marknadsläge.
”GM kommer att kunna växa snabbare på tillväxtmarknaderna i Kina och i Sydamerika, medan Toyotas bästa chanser finns på de redan mogna marknaderna i västvärlden där inte tillväxten är stor”, menar experten.
Men medan Schuster tror att Toyotas tillväxt bromsas upp och kommer att stanna på 30 procent under den närmaste åttaårsperioden fram till 2013, så ser utsikterna för Hyundai desto intressantare ut. Analytikern hävdar att den koreanska biljätten kommer att växa med 45 procent under perioden och därmed vara den mest expansiva av alla biltillverkare.
Bilvärdens trea och fyra, Ford och DaimlerChrysler, tillmäts en viss tillväxt men i mycket blygsamma tal, max två procent per år.
Ford pekas ut som den av de stora med störst problem. Fortsatt fallande försäljning i USA, med sju procent fram till 2010, och en oklar strategi för framtiden är punkter som oroar.
Det tycks som om General Motors har tagit större och mer radikala grepp för att vända utvecklingen och därmed snabbare ser resultat än konkurrenten i Dearborn. Ford Vice VD Mark Fields har också nyligen påtalat behovet av att accelerera arbetet med att omstrukturera koncernen och lägga ut en hållbar framtidskurs. Medan GM har slaktat heliga kor och sålt ut delar som inte tillhör kärnverksamheten har Ford ägnat sig åt att skruva på kostnadskranarna. Radikala grepp, som att sälja av haltande delar, har först på senare tid kommit upp på agendan. Ryktena om att Fords ”brittiska patienter” (citat forne BMW-chefen Bernd Pieschetsrieder om Rover) Jaguar och Land Rover skulle vara ute på marknaderna för försäljning ser inte ogrundade ut.
Kinesiska SAIC har för övrigt just köpt namnet Rover av BMW. Kanske följer resten av den brittiska bilindustrin i kölvattnet till Shanghai?
