Mustang har länge dragits med för liten maskin, nu är femlitern tillbaka och effekten trillar över det härliga 400-strecket: nu 412 hästar! Fast det är chassit som har varit det största problemet, har där hänt något?
Toppeffekten är 412 hästar – föregångaren hade 305. (Notera att denna provkörning publicerades första gången i auto motor & sport nr 20-2010.)
Ford menar allvar med Mustang. Uppgraderingarna till årsmodell 2011 är riktigt aptitliga. Till att börja med har effekten höjts med tresiffrigt tal, plus 107 hästar! Den gamla V8:an på 4,6 liter är historia. Volymen är nu 302
Dödavinkelspegel.
kubiktum, 5,0 liter, ventilernas öppningstider är variabla och toppeffekten 412 hästar – föregångaren hade 305.
Apropå 305, för att få ut fler Mustanger med lägre förbrukning har nu V6-versionen hela 305 hästar. Men ingen köper ju Mustang med V6.
Den omedelbara skillnaden mot Mustang 4,6 är såklart effektökningen. Men också effektkurvan. I 302:an bor en extremt varvhungrig filur, rödmarkeringen och stoppet ligger vid 7.000 varv och det är dit man ska dra. Att motorn är så stor ger sig inte tillkänna från tomgångsvarv, kicken kommer betydligt högre upp. De första fem växlarna är också förvånansvärt täta, rena GTI-utväxlingen. Sexan i sin tur känns som en "sjua", den sparar man soppa med.
Inredningsdetaljerna fick sig ett lyft till förra årsmodellen. Stolarna är amerikanskt breda och sköna. En nackdel är att ratten inte är justerbar i längsled. Biffig stereo är standard, ännu biffigare som tillval.
Ljudet är maffigt. V8 är V8 och från andra sidan Atlanten leker man betydligt mer med ljudpulserna än i de flesta V8-försedda Europavagnarna. Till kupén går ett resonansrör som transporterar insugsljud. Om som för att förhindra eftermarknaden är luftrenaren märkt "Cold Air Induction" och en liten snöflingesymbol. Ingen funktion som inte andra bilar har, men det ser kaxigt ut.
Svepande blinkers genom de tre elementen. Elegant, men ej EU-tillåtet – ännu.
Vad som mer är härligt befriande amerikanskt är hur man marknadsför det stora 5,0-emblemet på framskärmarna: "Look for this shimmering beacon of unleashed power." Jag tyckte först det stod bacon…
Men det hade väl funkat? Stekande bacon låter fint och illustrerar rätt bra vad som pågår under huven – gott med fräs.
Växellådan är ny och manuell som automat har sex växlar. Den provade bilen är manuell, första gången i en Mustang för egen del.
Länkaget är rejält och lägena lite lätt kärva – men tydliga. Precis som man förväntar sig. Det handlar om bilglädje och dito körning. Avgjort bättre än i Cheva Camaro där finliret aldrig riktigt infann sig.
Växelspaksknoppen är värd en artikel i sig. Iskall mattpolerad aluminiumknopp med infräst H-mönster och riktigt snyggt typsnitt för siffrorna.
Nytt för årsmodellen är elektriskt styrservo – som är helt okej. Faktiskt bättre än föregående system. Normalt brukar ju en elektrifiering av detta innebära en försämring (men det var inte värst bra förut).
Chassimässigt märker man enbart förbättringar. Provbilen hade dessutom tillvalet Brembo Brake Package som innefattar fyrkolvsok, 14-tumsskivor och – sommardäck (endast med manuell låda). Standard är nämligen slemmiga M+S-däck (mud and snow = året runt-däck) och det gör ENORM skillnad att köra en Mustang med däck som har förmåga på torr asfalt. Det gör det lite svårt att utröna om chassits förbättringar, men glädjande nog är stötdämpningen bättre. Förr var det en ganska okontrollerad framvagn i Mustang, man fick ta det lugnt i långguppen. Egentligen över de flesta underlag. Nu kan man faktiskt köra bilen som en sportvagn. Även om det finns en hel del gung kvar i högre fart (och rejäl stötighet
i lågfart) är det numera bara en av beståndsdelarna i den härliga mix av egenskaper som kännetecknar bilen.
Den genuina Mustangkaraktären är nu perfekt avvägd. Kul i alla farter, bilkörning och bilglädje är i fokus. Ljudet, de läckra instrumenten, den störiga komforten – det är riktigt kul att köra. Det var grymt svårt att lämna igen bilen efter 24-timmarslånet. Jag hade behövt åtskilliga dygn till för att komma till ro i sinnet.
Det lirar, helt enkelt. Det är första gången jag känner så för Mustangen. Prislappen är dock svettig, 459.000 kronor. Och det går som vanlig bara via sidoimportörerna, vi lånade av Exclusive Cars.
Är man på bilköparhumör och har den budgeten är detta nog det roligaste man kan ha. En BMW eller snikig Porsche må ha högre kompetens och är bättre byggda, men är knappast lika kul. Och du får inga 412 hästar för under 500.000 heller.
Det är väl "kul" som är grejen med bilar?
