I Sverige har vi nog en ganska tråkig bilpark. På resande fot ute i Europa är det alltid kul att se vilka bilar som står parkerade längs gator och torg; vilka bilar som florerar i trafiken och att försöka få en allmän känsla av vad som används.
På ett sätt är det väldigt uppfriskande att se en upplevd prestigelöshet när det kommer till bilen – den är oftast lite mindre, lite äldre i vissa fall, och tycks mest vara ett sätt att ta sig från A till B. Det är sällan man ser en kombi någonstans, för att tillägga. Kanske en och den är tyskreggad.
Det får mig också att tänka på bilparken i Sverige och bland annat Volvo. Vi får ibland läsa i våra kommentarsfält om att Volvo har ”mist målet” och märket inte längre är det som det en gång var, och så vidare. Och så klart det bottenlösa tjatet om Kina. Det finns självfallet positiva kommentarer också; men sedan har vi läsaren som inte ens orkar engagera sig och låter tystnaden tala.
Den gruppen hade nog varit mest intressant att lyssna på – nämligen den som inte ser någon mening med att lägga en kommentar. Ibland säger tystnaden mer än tusen ord. Eller var det en bild som gjorde det? Hur som så vore det intressant att ge ordet till den som inte alltid orkar – eller ser någon nytta i att – uttrycka sin åsikt. För ett tag sedan läste jag en mycket intressant bok om konsten av copywriting – skriven av en amerikan som hade blivit obscent framgångsrik som försäljare mycket tack vare sin förmåga att förmedla viktiga budskap genom sina texter.
En av hans stora lärdomar var insikten att kunden aldrig tänker spendera pengar på något ”man bör ha”, utan att man i stället lägger pengar på ”det man vill ha”. Ett exempel: Jag bör kanske köpa en träningscykel, men jag vill kolla på tv. Ja, du fattar.
Att se bilar som Toyota Yaris, Fiat 500, Ford Puma, till och med en Fiat Panda efter varenda korsning, är anmärkningsvärt. Jag har nog aldrig sett så många Ford Pumor samlade som nere i södra Europa. Att vi inte ser dem i lika stor utsträckning i Sverige kanske har att göra med att vi ännu lägger störst vikt på att bräcka grannen. Jag bör göra som jag vill, men vill vara häftigare än min nästa.
Sedan är det alltid tillfredsställande att se vilka bilar som går hem i respektive land – oftast det egna märket. I dag är upplevelsen att bilparken i Sverige utgörs av bilar som bygger på samma bottenplatta men som har olika karosser och inredningar. Dock ska det understrykas att det här har pågått längre än vi tror och är egentligen inget konstigt. Men vore det inte kul att se lite mer personlighet ute på vägarna? Sträcker sig inte vår fantasi längre än till en Audi kombi?
Missta mig inte, en Audi kombi kan vara bland det mest eleganta ute på vägarna, men också bland det mest vanliga. Å andra sidan använder även jag en iPhone. Min fantasi är inte särskilt utvecklad heller. Frågan är om jag vill utveckla min fantasi eller om jag bör. Jag ser vad ChatGPT har att säga. Påminn mig förresten att berätta om min ChatGPT-upptäckt.
Trevlig läsning!
John Sempill
Från ledarsidan i auto motor & sport nummer 9/2025