Jag har sagt en hel del ogenomtänkta saker om elbilar. Jag har generaliserat och jag har uttalat mig självsäkert om deras framtid utan att egentligen ha annat på fötterna än min känsla. Jag har sagt att de kommer att vara hopplösa att sälja begagnade, att värdet kommer att rasa och att de är mer en förbrukningsartikel än en bil. Jag har sagt att elbilar är fula, tråkiga och att den positiva miljöpåverkan de har är mer eller mindre noll. Så här har jag gått på.
Klimax nåddes när jag 2024 sade att ”alla som köper elbil är lurade”. Så blev det rubriker och påtagligt många blev arga. Jättearga. Elbil hade blivit religion, att ifrågasätta dem var lite som att kritisera migrationen, Pride eller inte vilja ta 567 000 sprutor under covid.
Men nu börjar det, som då var ogenomtänkt, evidenslöst och känslostyrt, kännas mer genomtänkt.
De traditionella biltillverkarna gör miljardförluster på sina elbilar. Bara Ford gör en förlust på 180 miljarder, enligt en artikel i Dagens Industri. Flera tillverkare börjar ställa om sina strategier och gå tillbaka till förbränningsmotorer.
Elbilsrevolutionen blev inte den moraliska och ekonomiska triumf som utlovades. För många privatpersoner som lockades av subventioner, klimatretorik och framtidslöften så är nog mitt gamla påstående, ”alla som köper elbil är lurade”, inte lika vettlöst längre. Verkligheten som hann ikapp – i form av kraftigt värdefall, oväntade servicekostnader och en miljönytta som visat sig vara betydligt mer komplex, är nu mer retsam än mina då provocerande påståenden.
”Batteribyten kan uppgå till belopp som överstiger bilens restvärde”
Att andrahandsmarknaden blev en katastrof för elbilar vet vi nu. Vissa har tappat 45–50 procent värde på tre år.
Servicekostnaderna har blivit ett sorgebarn. Batteribyten kan uppgå till belopp som överstiger bilens restvärde.
Miljöargumentet – elbilens heliga graal – har krackelerat bit för bit. Batteriproduktionen är extremt energikrävande och innebär betydande koldioxidutsläpp, särskilt när elen som används inte är fossilfri.
Till detta kommer de etiska frågorna. Kobolt, litium och nickel bryts ofta under hemska förhållanden. Barnarbete, farliga arbetsmiljöer och omfattande miljöförstöring i gruvregioner är väl dokumenterade problem.
Det finns flera undersökningar som visar att elbilar släpper ut mindre CO2 under livscykeln än en förbränningsbil, så är det. Men det beror på hur elen tillverkas. När det är vindstilla står vindkraften stilla. När kolkraftverk och olja producerar en stor del av elen så blir det ju lite sådär med miljöräddandet. I flera livscykelanalyser tar det många år – ibland hela bilens livslängd – innan en elbil hunnit ”köra ikapp” en förbränningsbil i klimatpåverkan. Och en förbränningsbil kan du ha i generationer. Jag har min första bil kvar, tillverkad för 81 år sedan, 1945. Jag vill se hur många elbilar från 2024 som finns kvar i bruk 2105.
Den ekonomiska kalkylen blev smärtsam både för tillverkare och konsument. De etiska kostnaderna blev höga. Barn-
arbete och bedrövliga arbetsförhållanden är dåligt även om godhetssignaleringen av resultatet känns bra.
Jag säger inte att elbilen är meningslös eller att tekniken saknar framtid. Jag tar även tillbaka att alla elbilar är fula. Det är inte sant. Men jag vidhåller att ni som köpte elbil 2024 och före är lurade. Men nu kan jag säga det på ett mer genomtänkt sätt. Och dessvärre ni som köpte efter 2024 också, bara inte lika mycket.
