Jag vaknade på fel sida. Vid lunch kände jag fortfarande för att snabbspola dagen. Men samtidigt vill jag inte ha förlorade dagar. För det enda som säkert existerar är nuet. Gårdagen har varit och morgondagen vet vi inget om.
Så att ”vaska” en dag kommer inte på fråga för min del. För tänk om det inte kommer någon ny? Istället beslutade jag mig för att tackla våndan med beprövade metoder.
Pinnglass. En timme på GDS-hallen. Och lite återvinning på tippen. Jag upplever att folk inte ”möts” i de offentliga rummen på samma sätt längre. Därför har dessa platser fått bli mina små agoras (torg på grekiska).
Ett samtal med en främling om tvättsvampar och schamponering. Ett utbyte av skämtsamma fraser med återvinningspersonalen i Sätra. Idag fick jag åka gaffeltruck. Mannen i den neongula varselvästen erbjöd skjuts och kanske var det just då, medan jag färdades stående på gafflarna från container 26 (papperstidningar) bort till bilen som dagen vände. Världen log igen.
Tippen är verkligen mitt happy place. Uppsluppenheten, stegen som blir lättare för varje tömd kasse. Leendet som breddas när man välter kartongen med malätna kläder över containerkanten. Hej då farmors koftor, tack för trogen tjänstgöring!
Men mest märkvärdig känner jag mig när jag kommer med en behållare med uppsamlat matfett. ”Titta på mig”, jag är inte med och bidrar till fettklumparna i kloakerna.
Men om det är fjäderlätta steg på återvinningsstationen så blir det lite mer suggestivt i GDS-hallen. Högre luftfuktighet, mer dämpad belysning. Alltid någon som tycker det är lämpligt att tända en cigarrett så att röken blandas med vattenångorna. Dunkelt. Men också en fristad. Alla jobbar på i sitt bås. Sprayar på avfettning. Fyller hinken med rykande hett vatten och schampo som luktar tropikerna. Skummet tätnar och lägger sig som grädde på toppen.
Just den här lördagen hade jag lyckats tajma tvättiden med de lokala AMG-boysen. Mercedes C63 AMG kombi för hela slanten. Det finns många här i Vårberg där jag bor. Men det är första gången jag möter dem stillastående.
Då jag inte ville göra en sämre entré varvade jag motorn i Porsche GT4 RS innan jag stängde av tändningen och drog för duschdraperierna. Samtidigt rullar en till C63 AMG in genom garageporten. Han svarar upp med ett dovt muller från sin V8.
När han kliver ut tittar jag på honom och säger ”Schhh, men som du väsnas!” Han skrattar till. ”Men själv då!” Jag vänder mig om och börjar tvätta. Nästa gång jag tittar mot deras håll är alla AMG-bilarna täckta i rosa skum. ROSA! De använder foam lance (ni vet när man sätter på en schampoflaska framför högtryckstvätten). Själv har jag inte kommit till foam lance-stadiet än. Även om jag är bra sugen på att testa Koenigseggs serie i samarbete med Tershine.
Eftersom jag aldrig kan hålla tyst börjar jag skratta högt när det går upp för mig att det bakom ratten på AMG-bilarna, som är gangsterklenod nummer ett här i förorten, döljer sig en mjukare sida. Går fram till dem och säger, ”Jaså rosa, grabbar?!” De skruvar på sig.
”Ja, asså det fanns ingen annan färg och egentligen är den helt keff yani för man får rosa händer.”
Jag ler och tänker att det är här inne på GDS:en som vi alla kan vara oss själva för en stund. Har du också fina GDS-minnen? Snälla, dela dem med mig.
