Komfort. När det gäller bilar av den här typen är väl ordet komfort inte det mest träffande. Trots det finns det stora skillnader, så stora att de kanske kan avgöra testet...
Men så nådde vi vintern och allt ställdes på huvudet. Hyundai Santa Fe och Suzuki Grand Vitara, de två glidarbilarna med V6:a och automat, förlorade det komfortför-språng som en tyst och smidig drivlina ger. I stället dök Renault Scénic RX4 upp som en klar favorit med testets särklassiga fjädrings-komfort, något som verkligen uppskattades på sönderkörda norrländska vintervägar. Dessutom var den relativt tyst. Inte tystast, men i gengäld behöll den en låg ljudnivå även i högre fart tack vare en välisolerad kaross. I farter över 130 km/h blev dock motorn alldeles för brummig och för snabba långresor på kontinenten saknar man en högre växel. Ett problem som RX4 delar med vanliga Scénic är också ett baksäte som är hopplöst för riktigt fullvuxna. Baksätet är mycket bekvämt för tre barn, men stolarna är som sagt smala och i den senaste versionen finns det en obekväm puckel högt upp på ryggstödet – synd. Trots det blir det fyra stjärnor, mest för fjäddringskomforten. skålat ryggstöd. Man sitter högt och bekvämt med bra utsikt, precis så här ska ett bra baksäte vara utformat. Hyundai Santa Fe, Honda CR-V och Toyota RAV4 får alla tre stjärnor. Den inbördes placeringen blir ändå i den nämnda ordningen. Hyundai som funkar så fint på släta vägar får lite problem med fjädringen, eller snarare dämpningen av fjädringsrörelserna, när det bli slagigt. Dessutom har den ett rent ut sagt dåligt baksäte. Det är helt enkelt placerat för lågt i förhållande till golvet och vuxna blir sittande med knäna i brösthöjd. Baksätet blir också lidande ljudmässigt, även på ganska bra väg omges baksätespassagerarna av ett dovt resonansljud som av någon outgrundlig anledning inte når de som åker i framsätet. Bakdiffen tjuter också lite irriterande, något som hörs då chassit i övrigt är mycket tyst. Honda CR-V känns aningen åldrad och placerar sig bra mest tack vare generös både spårvidd och hjulbas som ger ett lugnt väguppträdande. Fjädringen är trots det stötigare, men mer väldämpad än i Hyundai. Ljudmässigt är den jämnare mellan fram - och baksäte men aningen "burkig" och de största nackdelarna är istället själva sätena. Framstolarna är aningen små och har en urmodig konstruktion för ryggstödsjusteringen. Med en spak flyttar man det i olika lägen, men spärren sitter på utsidan – insidan av ryggstödet flexar vid belastning! Toyota RAV4 är en typisk "förarbil". Körkomforten är fin med rejält justerbara och fasta fina stolar. Baksätet är dock precis som i Hyundai placerat lite för lågt, även om sätet i sig är bra med lång dyna och justerbart ryggstöd. Det är fjädringen som drar ner betyget. På fin väg är den lysande, men över norrländska ojämnheter dansar den som en osalig ande.
I gengäld blir fjädringskomforten rejält lidande. Bäst av de två är dock utan tvekan Mitsubishi Pinin som i femdörrarsversion är betydligt vuxnare än sin tredörrars lillebror. Trots de minimala yttermåtten är den relativt rymlig och bekväm för fyra personer. Baksätet är kanske lite platt, men sitter rejält högt från golvet och med de två ryggstödshalvorna individuellt justerbara når de flesta en fin sittställning. Den eleganta läderklädseln kostar extra, och bidrar också till en känsla av exklusivitet utöver det vanliga. Slutligen Suzuki Grand Vitara V6 som trots att den vinner ljudnivåronden hamnar sist. Suzuki är klart tystast i det register, 80-120 km/h som vi mätt. Anledningen till att den slår den likaledes rambyggda Pinin är den tystgående V6-motorn Lustigt nog har också den lilla Suzuki det bäst placerade baksätet. Så här högt från golvet skall ett baksäte sitta! I gengäld är Vitara så smal att sätena, både fram och bak, helt saknar sidostöd, det får helt enkelt inte plats. I stället halkar man omkring på de hårda dynorna och har allt sjå i världen att hålla i sig när den stela bakaxeln bestämmer sig för att studsa över ojämnheterna. Sammanfattningsvis är ingen av dessa bilar någon höjdare på komfortområdet. Vägtypen, om den är slät eller hoppig, vinter- eller sommarväg, och om du sitter fram eller bak, avgör på ett sätt som vi inte känner igen från vanliga bilar. Det är lite som att välja mellan pest och kolera...
Robert Petersson  Rond
3: Värme
|
||||||||||||||||||||||||||||||||||||
