| Suzuki Grand Vitara |
 |
 |
| Suzuki Grand Vitara V6 med144 hk kostar 235 900 kronor. Den finns även med radfyra på två liter och 128 hk för 198 900, samt med snål diesel med 87 hk för 218 000. Förarmiljön känns lite gammalmodig, men kvaliteten är helt ok. Inkopplingsbar lågväxel. Skinnklädsel blir tillval till våren. Trevligt att sitta på, men doften är frän. |
 |
| Toyota RAV4 |
 |
 |
| Toyota RAV4 med tvåliters fyra och 150 hk kostar 225 000 med full utrustning. Bilen har en någorlunda logisk förarmiljö, bekväma stolar och fin styrning. Instrumenteringen med centralt placerad varvräknare är trevlig, men snudd på överdesignad. RAV4 är inget under av rymlighet, men inte heller trång. Mest "personbilslik" i detta test. |
|
Rond
4: Ekonomi och Rond 5: Ljus |
Tillbaka
till testets början |
|
 |
| Till klimatdatorn kopplas 16 sensorer som "upplever" temperaturen. Här är det Mitsubishi Pinin som snart ska visa sin värme. |
| Betyg värme: |
| Honda |
* * * |
| Hyundai |
* * |
| Mitsubishi |
* * * * * |
| Renault |
* * * |
| Suzuki |
* * |
| Toyota |
* * * * |
|
|
|
Värme. Hur klarar sig dessa bilar efter en riktigt kall natt på fjället? Testlaget går upp i ottan för att ta reda på svaret. Vi finner att skillnaderna är små, men betydelse-
fulla.
Till
det här testet har vi som vanligt tagit hjälp av klimatexperten
Sture Elnäs från Heatman. Han har utvecklat ett mätningssystem
som gör det möjligt att mäta den "upplevda" temperaturen
på sexton olika punkter i de olika bilarna.
När det gäller värme i bilar så
är det bäst om det är varmare på golvet än i huvudhöjd.
För att hålla sig klar i huvudet så är det bra att
vara varm om fötterna, så att säga. Därför har
vi koncentrerat oss på bilarnas klimat, och inte den rena värmemängden.
Våra mätningar går till på följande
vis: efter montering av mätnings-
utrustningen så kör vi bilarna en teststräcka på cirka
40 minuter.Vi använder defrostern tills sikten är bra genom framrutan,
och ställer sedan in 21 grader på de bilar som har automatik,
och försöker uppnå samma temperatur på de bilar som
inte har automatik. Samtliga värmespjäll ska vara öppna och
riktade rakt bakåt.
Först ut efter en bitande kall natt är Renault,
som är utrustad med klimatautomatik. Vi märker ganska snart att
golvvärmen på förarsidan är koncentrerad till förarens
högerfot. Resultatet är att högerfoten får nästan
all värme och vänsterfoten förblir kall. Inte speciellt bra.
Det dröjer 22 minuter, men sen är temperaturen på golven
högre än i huvudhöjd, vilket är bra.
Nästa bil är Suzuki, som visar sig vara en
kylig bekanskap med manuell värmereglering. Värmen i huvudhöjd
kommer ganska snabbt, och är någorlunda bra fördelad, temperaturen
på golven kommer dock aldrig upp i samma nivå. Dåligt!
Hela bilen upplevs som ganska kall och riktigt varmt blir det aldrig.
Vi
stegar vidare till Mitsubishi, som har ett betydligt behagligare klimat.
Trots brist på automatik kommer värmen snabbt och redan efter
tio minuter är det varmare på golvet fram än i huvudhöjd.
Mycket bra för frusna fötter!
Golvet bak är det däremot sämre ställt med. Värmen efter de 20 minuter, som diagrammen till vänster visar, är inte speciellt imponerande i någon av bilarna. Men i Mitsubishi blir det varmt på golvet bak efter cirka en halvtimme. Ett plus också för bra fördelning av värmen.
Hyundai blir nästa offer för testlaget. Bilen
är utrustad med automatik, men detta till trots så blir det aldrig
inställda 21 grader. Inte någonstans! Dessutom blir det aldrig
varmare på golven än i huvudhöjd, vilket är mycket
dåligt.
Honda CR-V är utrustad med temperaturautomatik,
men fläkt-hastigheten får man ställa manuellt. Fördelningen
är bra, men bilen är en aning kall. Efter 22 minuter är det
dock varmare på golven än in huvudhöjd, vilket är godkänt.
Sist ut är Toyota, vars värme är helt
manuell. Klimatet är mycket bra i den här bilen, med varmt om
fötterna och svalt kring huvudet. Dock är skillnaden mellan golven
fram och bak i största laget.
Ronden går till Mitsubishi.
John Argelander
Rond
4: Ekonomi och Rond 5: Ljus |
|