 Ekonomi. Många som drömmer om en stor terrängbil köper en liten på grund av ekonomin. Inköpspriserna är attraktiva, men stor törst och rejält värdefall gör att ägandet blir dyrt. Lågprismärket Hyundai ger både V6-maskineri och automatlåda till samma pris som en Toyota RAV 4 med fyra cylindrar och manuell låda. Det här betyder att en tjänstebilist inte behöver betala extra för lyxen, förmånsvärdet är detsamma. Men ska bilen köpas, brukas och framförallt säljas inom ramen för privatekonomin blir Hyundai dyr. Hög bränsletörst, dyr försäkring och framförallt ett riktigt dåligt andrahandsvärde gör att Toyota är cirka 400 kronor billigare att äga per månad. Det blir ungefär 5 000 kronor om året. Men den bil som är dyrast i inköp och minst ekonomisk i detta test är Suzuki Grand Vitara, som också bjuder på V6:a och automatlåda. Enligt vår bilhandlarpanel får Suzuki ännu lägre andrahandsvärde än Hyundai, vilket förklaras med att Hyundai Santa Fe är en nykonstruerad bil medan Grand Vitara är mogen för pension, en ny modell visas på Detroitsalongen.
Minst dyr att äga är Renault RX4, vilket har två förklaringar: en relativt låg bränsleförbrukning och vagnskadegaranti som gör att man bara behöver teckna halvförsäkring de första tre åren. Även Mitsubishi Pinin har vagnskadegaranti, vilket hjälper upp kalkylen men skillnaden till Renault, Toyota och Honda är liten. Honda, som också snart ska ersättas, har enligt vår bilhandlarpanel däremot ett för klassen hyfsat andrahandsvärde. Förklaringen är att Honda sålt så bra att det finns ett sug, lilla Mitsubishi Pinin är däremot en mer okänd bil som troligtvis inte får lika bra fäste på marknaden. Udda bilar får sällan ett högt andrahandsvärde. Generellt sett är inköpspriserna för testbilarna tämligen att-raktiva och alla bjuder på hög ut-rustningsnivå. Som tjänstebilar är de därmed bra val. Men jämför vi med mellanklassbilarna som vi testade i förra numret är det lätt att bli tveksam. Det är främst det låga andrahandsvärdet som ställer till det. För samma månadspeng kan man köra Renault RX4 eller en VW Passat 1,8T, vilket känns ganska rimligt. Men vad sägs om att det blir billigare att äga en Mercedes C200 än en Vitara! Eller vill du betala lika mycket för att äga en Honda HR-V som en BMW 320i? Förhöjd fyrhjulsdriftsimage kostar en slant.
Alrik Söderlind
Ljus. Stora upprätstående SUV-frontar borde ge plats åt riktiga strålkastare och rengörings-anordningar. Så visade sig inte vara fallet alla gånger. Bra strålkastare är något man kan förvänta sig av bilar som ska vara lite rejälare än andra. Snart märks dock att ljusflödet bättre anpassats till livet som stadsbil bland upplysta gator. Ingen mini-SUV hade bättre ljus än våra mellanklassare i förra testsvängen. Toyotas stora reflektorer på RAV4 får sägas ge ett godkänt ljus på både hel och halvljussidan. Strålkastartorkare av högtryckstyp är standard, såväl som på Honda, Mitsubishi och Renault.
Helljusskenet från Mitsubishi Pajero Pinin når lika långt som hos Toyota och Hyundai. Halvljuset har bredd men tyvärr också en irriterande tomhet mellan juskäglorna. Renault Scénic fick nya strålkastare i och med faceliften och är enda bilen i gänget med separata reflektorer för hel- och halvljus. Ingetdera imponerar och halvljuset är klart kortast. Helljuset i Honda har ynklig räckvidd och halvljuset känns väldigt tunt även om det når godkänd längd. Fenomenet med två ljusstavar som skapar ett svart hål i mitten finns också. Smal ljusbild och på helljuset också otillräcklig längd är vad som erbjuds från strålkastarna i Suzuki Vitara – så länge de är rena. Stålkastarrengöring saknas och importören uppger att tillverkaren numera specifiserar bilarna så. Tråkigt för oss i slabbiga norden och där ryker en stjärna till. Annars är det populärt att montera extraljus bland SUV-åkare som brukar sin bil på oupplysta vintervägar. Det finns mängder av varianter på marknaden och på denna biltyp kanske de snarare förhöjer än sänker imagen?
Mikael Johnsson
 Summering,
betyg och data |
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||