![]()
Text och foto: Ola Österling Doktor Felix Wankel satt där uppe i sin himmel och tittade ner på tre Mazda RX-8 som kom vrålande uppför start- och målrakan på Laguna Seca Raceway. Ljudet påminde inte så lite om en svärm Stukabombare i störtdykning. Han skänkte Mazda en tacksamhetens tanke. Det finns ändå någon rättvisa i världen. Det finns någon som fortfarande tror på min livsgärning! Herr Wankel blev så rörd att han beslöt sig för att kliva ner från sitt moln där uppe och titta närmare på vad de där envetna japanerna hade åstadkommit. Han hade en i dubbel bemärkelse salig tur. Den första han stötte på var nämligen en journalist från auto motor & sport. Vell mister täll me all aboute zizz magnifizent car. It looks like a Meisterstück zatt even Klaus Luthe ze designer of ze NSU RO 80 would have been proud of! Ahh, Mr Wankel! Let me tell You all I know about this car. Det enda gemensamma med föregångaren RX-7 är att de båda har Wankelmotor.
Frågan är inte helt lätt att svara på ens för Mazda själva. Här kan man möjligen skönja fröet till ett problem. Vem skall köpa bilen? Svaret får väl bli den lite luddiga benämningen: individualisten. Kanske inte den kategori Mazda historiskt sett vänt sig till men förändringens vind blåser, zoom zoom. Det började med Mazda6 som plötsligt var en riktigt rolig familjebil från Fabriken Präktig. Tvåa ut på banan är RX-8 och mer skoj väntar i kön. Vi är på till Laguna Seca för att testa sportbilsambitionerna. En legendarisk bana på USA:s västkust. Det var här Zanardi gjorde sin halsbrytande omkörning i The Corkscrew och tog sin första Cart-titel. Bättre och roligare teststräcka är svår att finna. Att kliva in på förarplatsen känns lite som att ta på sig en väl insliten handske. Allt sitter där det ska och de djupt liggande instrumenten med varvräknaren i mitten kompletterad med en liten digital hastighetsmätare känns alldeles rätt. Dr Wankel studerar noggrant alla för honom nya detaljer: cd-spelare, navigator och alla knappar i ratten. Sedan bär det i väg. Det märks att chassit, sportpaketet till trots, är ganska mjukt. RX-8 kränger helt naturligt mer än en renodlad sportbil i kurvorna. Fulkör man med sena inbromsningar in i kurvan ålar sig bilen lite bångstyrigt som om den ville säga: ta det lite lugnt nu va! Inte så att man är rädd att tappa bilen, men för riktigt aktiv körning på bana krävs ett fastare chassi. Fram är det dubbla triangellänkar som ser till att hjulen har rätt sorts kontakt med backen. Bak sitter en multilänkaxel vars geometri ger konstant toe-in och negativ camber på bakhjulen, vilket gör bilen både snabbstyrd och agil vid hastigare körning. Bakvagnen är upphängd i en separat hjälpram. Ett visst slammer kunde höras från bakvagnen vid körning över korta skarvar. Möjligen en skönhetsfläck som får tillskrivas förseriebilarna som vi körde. Styrningen skäms inte för sig. Det är första gången vi kör en bil med elservo som verkligen ger vägkänsla utan den där hysteriska självcentreringen och irriterande dödheten i mittläget. Helt enkelt fantastisk. Toppen Mazda!
|