För att mätta hungrande amerikanska Saabhandlare har Subaru Impreza klätts i Saabkostym. Vi har provkört på highways och ringlande rallyvägar utanför San Diego, USA. Resultatet är en äkta Saab – knäpp och bekväm!
Text: Alrik Söderlind. Foto: Tim Mckinney
|
Och Saab lever verkligen som man lär. Ingenting är längre heligt – allt är möjligt – och så måste det vara när man kämpar för att överleva.
Det går att hävda att Saab 9-2X bara är en pinsam påminnelse om hur illa skött Saab är. Eller att det helt enkelt är en riktigt bra bil, som bara väntat på att få födas.
Subaru Impreza har ju i ärlighetens namn varit för obekväm för normala öron, kroppar och ögon för att bli en riktigt succé. Visst, hårdhudade rallyfanatiker har självklart köpt sig en Impreza, och älskat sin bil.
Men alla andra har inte kunnat stå ut med bullret, den stötiga fjädringen, den pappiga känslan och det udda utseendet.
Första anblicken säger absolut Saab. Fronten är om man frågar mig snygg, hungrig och klockrent Saab. Det är egentligen bara den sneda c-stolpen som röjer bilens ursprung, men den ser å andra sidan ut som om den var hämtad från Saab 9-5. Tur som tokiga har man haft med grundmaterialet.
När jag gått runt bilen några varv känns den helt naturlig, som en bil som Saab byggt i många år. Kompakt och aggressiv.
Det som modifierats är fronten, motorhuven, trösklarna, bakluckan och baklamporna. Saabdesingern Ola Granlund har gjort ett riktigt bra jobb med enkla medel.
Öppnar dörren och sätter mig ner bakom ratten, som har en Saablogotyp. Okej, nu sjunker Saabkänslan betydligt, men hamnar den under fryspunkten?
Instrumenten är Saabiga, mittkonsollen är omgjord och metalliclackerad, dörrsidorna ser ut som Saabs och klädseln över Subarustolarna är ny. Men mycket mer har inte skett. Ventilationsgaller och hela instrumentbrädan är Subarus. Nightpanel saknas liksom en kunnig Saabfärddator och för den delen en navigator.
Resultatet är mer städat än i en Subaru med ett snäpp högre kvalitetskänsla, men det känns inte direkt unikt.
Drar igång Aeromodellens 227 hästkrafter med nyckeln som sitter där nycklar brukar sitta på alla andra bilar, inget fel med det – eller hur BMW, Volvo eller Audiägare?
Motorljudet är definitivt inte Saabs, där framme smattrar en boxerfyra igång på sitt karaktäristiska vis. Kopplingen är tung, växellådan tämligen kärv och lite gummiartad i ingreppet.
Men full gas från stillastående märks inte i ratten, fyrhjulsdrift har absolut sina poänger.
Boxermaskinen trummar på; vill ha mer varv, mer gas, mer att förbränna. På låga varv känns maskinen bortdomnad, den arbetar kraftlöst och ointresserat. Först efter 3 000 varv kommer det lite livsgnista och vid 4 000 varv sätter den fart ordentligt upp till 6 000 varv.
Segheten på låga varv förstärks givetvis av fyrhjulsdriften, som stjäl kraft. Bilen känns helt enkelt förvånansvärt tung och svårväckt.
Fabrikssiffran 0-100 km/h på låga 6,4 sekunder känns hårdtrimmad, men förklaringen är självklart fyrhjulsdriften som ger snabb take off.
På höga varv skjuter det på rätt ordentligt och när jag kastar in bilen i en av de otaliga och snåriga kurvorna i bergen utanför San Diego svarar styrningen snabbt och chassit känns stabilt och neutralt.
Växellådan är lite kärv, vilket gör det lite pyssligt att hålla varvtalet uppe, men kul är det.
Jämfört med Subaru Impreza har styrväxelns infästning förstärkts och utväxlingen förändrats – styrningen har blivit känsligare och har bättre rakt-fram-känsla.
De främre tringellänkarna är av aluminium, för lägre vikt, hjulvinklarna har finjusterats, stötdämparna likaså. En hel del gummibussningar har också kalibrerats om.
Bilen har dessutom fått ny-utvecklade Bridgestone Potenza som i värstingutförande håller dimensionen 215/45 R 17 och de tycks bita bra.
Lätt understyrning in i snäva böjar, fin styrkänsla och berg-stabilt ut ur böjarna. Krängningen är lagom och det enda som fattas är faktiskt kraft! Med en Subaru Impreza WRX STi ”Peter Solberg” med 265 hk i färskt minne känns Saab Aeron bara snäll. Den brutala överstyrning ut ur böjarna som Solbergaren bjuder på, om man trycker på ordentligt, finns inte alls i Saaben.
Ute på highways i 120 km/h händer absolut ingenting när jag trycker på full gas på femman. Inte heller på fyrans växel vaknar maskineriet och på trean känns det fortfarande ganska segt. Nej, i med tvåans växel och det blir en kort explosion innan det är dags att byta växel igen. Inte mycket Saab Turbo över det beteendet.
Ska det vara busigt och skojigt på riktigt måste det till ett trimchips för att få upp trycket på låga varv. Men på frågan om Saab kommer med en STi-version, eller kanske rättare sagt en ”Stig Blomqvist edition” med 265 hk som verkligen går som ett troll, skrattar Saabfolket klädsamt…
Här fortsätter provkörningen
Samma, men lite annorlunda. Inredningen har fått en varsam Saabifiering. Ser du skillnanderna jämfört med Subaru Impreza (infällda bilden). Jo, det finns fler skillnader än ratten.