TEST
Porsche 911 GT1
September 1997
Flygande flundran
De kommer och går, homologeringsspecialarna. Den senaste och kanske vildaste kommer från Porsche, en hot rod-version av 911 Carrera. Motorn har flyttats till mitten och kommer från gamla sportvagnsprototypen 962. Behöver vi säga att den är rask? Hur snabb visar världens första test!



  Legenden berättar om den hisnande färd baron von Münchhausen upplevde ridande på ryggen av en kanonkula.
  Med den skillnaden att den bevingade Porsche 911 GT1 trycks mot marken snarare än att på von Münchhausens vis flyga i luften torde själva upplevelsen vara likartad: När 544 hästkrafter ska flytta på bara 1 150 kg, då är det som att åka kanonkula på låg höjd.
  Förhållandet mellan vikt och effekt är bara 2,1 kg per hästkraft och tillsammans med en tätstegad sexväxlad växellåda och bakdäck i dimensionen 335/30 ZR18 noterade auto motor & sport de snabbaste accelerationstiderna någonsin för en fullt gatlegal standardsportvagn.
  Efter 3,9 sekunder var farten 100 km/h, när testdatorn visade 160 km/h stannade klockan på 7,1 sekund och 200 km/h passerades efter bara 10,5 sekunder.
  Då har en Volvo S70 GLT just pressat sig förbi 100-strecket.

Interiör från 911 Carrera, men notera växelspaken!
På rymmen från racerbanan: GT1 är närmast en trafikfara för nyfikna medtrafikanter.
  Men Porsche 911 GT1 handlar långt ifrån bara om ren och skär acceleration. Då skulle man lika gärna kunna nöja sig med de blott aningen långsammare Lamborghini Diablo eller Ferrari 550 Maranello, som är fem miljoner kronor billigare!
  Nej, den här vagnen är byggd av ett enda skäl - att vinna Internationella Bilsportförbundets, FIA:s, GT-mästerskap. För att få delta måste 25 exemplar för gatbruk byggas - där har du anledningen till att denne extremist alls existerar.
  Det innebär också att skillnaderna mellan tävlings- och standardversionen är mycket små, den testade "gatbilen" skulle med lätthet köra åttor runt allt som vistats på svenska racerbanor det här året.
  Ett par detaljer är dock produktionsmodellen snuvad på jämfört med racern. Bromsskivorna är till exempel av kolfiber på tävlingsbilen medan provbilen har stålskivor. Anledningen är att kolfiberskivorna börjar fungera först vid en arbetstemperatur runt 600 grader, något som är svårt att uppnå i bilkön, eller hos bilprovningen för den delen.
  Men redan med stålskivor är bromsförmågan hygglig. Skivdiametern fram är 15 tum, runt vilka åttakolvs (!) Brembo-ok kramar, stoppsträckan från 200 km/h är blott 130,8 meter.
  En vanlig personbil är duktig om den klarar samma övning på kortare sträcka än 175 meter.
  Tvärtemot en vanlig bil är bromsarna effektivare ju fortare det går. Det beror på att marktrycket tack vare aerodynamiken ökar med hastigheten, och därmed väggreppet. Vid inbromsning från 100 km/h uppmätte vi 10,7 m/s2 i deceleration, i 300 km/h har Porsche uppmätt hela 15,0 m/s2 eller 1,5 G. Omvandlat i effekt betyder det en bromsverkan på 2 000 hästkrafter!
  Sådant har lika stor betydelse på racerbanan som accelerationen, toppfarten och sidogreppet i kurvorna.


Testet fortsätter här