Med en produkt som snarare är ”en liten bil” än en traditionell ”småbil” kastar sig Audi in i ett nytt segment. Hur är premiumkänslan och hur pass hotad klassens favorit – Mini Cooper. Och vem ska egentligen köpa nya A1?
Kunden bestämmer, köpa en A1 med vågad färgmix eller en mer diskret, en mer… Audi. (Notera att denna provkörning publicerades första gången i auto motor & sport nr 14-2010)
Året var 2001 och BMW bevisade att retrobilen levde. Presentationen av nya Mini blev en succé, medan Audi jobbade i motvind med sin två år gamla A2. En avancerad aluminiumkonstruktion som kvalade in någonstans mellan småbil och mpv. Största problemet var det höga priset och försäljningssiffrorna skvallrade flopp.
Med nya modellen A1 ser utsikterna klart bättre ut. En modern bil som designmässigt blickar in i framtiden och samtidigt försöker anamma pralinfaktorn från Minin. Och den här gången har Audi preciserat en för märket ny målgrupp.
Kort och gott: 80-talisterna. För att försöka förstå sig på de blivande trettioåringarna lär Audi ha spenderat en ansenlig summa pengar. Vad har man då kommit fram till?
Jo, att attityd och personlighet är viktigt – och att bilen enkelt ska utgöra en naturlig del i den yngre människans livsstil.
1,4 TFSI S tronic finns i två versioner, med C02-utsläpp på 119 eller 122 gram. För tillvalen glastak och 18-tumsfälgar krävs att man väljer den törstigare versionen. Förutom tillbehörspriserna blir således skatten högre när miljöbilsklassningen ryker.
Enligt den virala marknadsföringstrenden dök nya A1 upp i en kortfilm nätet. I huvudrollen? Justin Timberlake – hipp åttiotalist.
Audi försökte med rullen pränta in att det handlade om en exklusiv och ungdomlig småbil för de växande stadsregionerna, med siktet inställt på Alfa Mito, Fiat 500 – och såklart Mini Cooper.
Under första provkörningen behövs bara några minuter inuti bilen för att det ska stå klart att småbilsklassen har fått en nytt riktmärke gällande kvalitetskänsla. Den burkighet som
Ergonomi och kvalitetskänsla imponerar. Den hårda mittkonsolkanten skaver dock lätt knäet – i övrigt inget att anmärka på.
även går att ana i en Mini finns inte i A1 – det solida och tysta intrycket är istället att jämföra med större Audimodeller.
Interiören är stilren och känns överlag mycket ombonad med LED-belysning som tillval och möjlighet att färg- och materialanpassa flera detaljer. Sittkomforten är överraskande god och påminner om A4. Rollen som stadsbil fyller A1 alldeles utmärkt med god sikt runtom och en vändradie på 10,6 meter.
Vi lämnar den hektiska Berlintrafiken på jakt efter bristvaran kurvor. Med en fartfylld tur i Mini Cooper, en av de absolut roligaste framhjulsdrivna bilarna, i färskt minne är förväntningarna högt ställda.
Styrkänslan är tyngre än i de flesta andra småbilar, men har inte samma krispighet som Minin. Den manella växellådan är mycket smidig, men samtidigt så lätt att den förtroendeingivande stuns som gynnar aktiv körning saknas.
Tempot skruvas upp och med glädje noterar jag att Audis alltmer överstyrda filosofi även letat sig in i minstingen A1. Att lätt provocera ut bakändan görs helt odramatiskt även med ESP ikopplat. Låg vikt (1.065 kg för 1,2 TFSI) och god viktfördelning bidrar till ett alert väguppträdande.
Men till alla undrande blir svaret nej. Den ärliga och renodlade "ett-med-bilen-känslan" som Mini Cooper så precist förmedlar infinner sig inte under provkörningen. A1 andas mer stadsbil – om än med sportiga influenser. Chassit är på traditionellt Audivis fast redan i utgångsläget medan två sportigare alternativ finns som tillval.
På motorsidan erbjuds två bensinare och två dieslar, samtliga turboladdade och försedda med start/stopp-system.
Bensinmotorerna imponerar med låg ljudnivå och gott om vridmoment lågt ned i varvtalsregistret. 1,2 TFSI räcker gott i stadstrafiken, medan 122-hästars 1,4 TFSI känns överraskande kvick och med fördel kombineras med den fina sjuväxlade dubbelkopplingslådan S tronic.
Ett hopp till 1,6 TDI CR gäckar. I stil med de flesta småbilsdieslar orrar det ljudligt och krockar med den gedigna och välisolerade storbilskänslan i en bensindriven A1.
Tekniknivån kan läggas på en hög nivå. Enkla tillbehör är relativt billiga, medan de avancerade snabbt trissar upp priset. MMI-navigationen (32.200 kronor) har både 20 gigabytes hårddisk och röststyrning. Tillsammans med mastiga 465-watts Bosesystemet med 14 högtalare blir lilla A1 en smärre hemmabio.
Baktill finns två sittplatser och benutrymmet är helt okej för klassen. Den kupésluttande C-stolpen gör att vi över 180 centimeter får finna oss i intim takkontakt.
Audi räknar med att sälja runt 1.500 A1 årligen, att jämföra med siffran 700 för Mini under senare år. Femdörrars Sportback lär dyka upp under 2012 och är först ut av kommande karossvarianter. Angående en sportigare S1-version
och produktion av konceptbilen A1 e-tron, med en milförbrukning kring decilitern, finns ännu inget bestämt och vi kan bara hålla tummarna.
Som urban åttiotalist befinner jag mig i kundsegmentet och räknar snabbt ut priset på "min" A1:a.
Efter att kryssat för de paket och tillbehör som krävs för att matcha både min attityd och personlighet, slutar notan på 300.000 kronor för en 1,4 TFSI.
Merparten åttiotalister kommer att behöva prioritera för att ha råd med "sin" bil.
Sedan trillar poletten ner – ungdomliga A1 passar perfekt i en tid när alltfler vill föryngra sig och är villiga att betala för det.
Avslutningsvis konstateras att Audis minsta lever upp till sina uttalade premiumanspråk, det första mötet indikerar att A1 är en riktigt bra småbil.
Helt enkelt en bil för åttiotalister, och även en betydande skara kunder som gärna skulle vilja vara just åttiotalister. Så lyder min profetia…
