En bränslevärmare använder bilens drivmedel för att värma upp bilen utan att den stora förbränningsmotorn behöver startas. Det gör att bilen kan värmas upp med mycket lite bränsle – blott cirka 0,5 liter per timme.

Ytterligare ett plus är att uppvärmningen kan göras nästan var som helst utan att man är beroende av el.

Men det finns två aber. Det ena är att avgaserna inte renas av bilens katalysator och partikelfilter. Det andra är att bränslevärmaren drivs av bilens 12-voltsbatteri.

Därför bör man inte använda bränslevärmare under längre tid än bilens sedan körs, för att batteriet ska hinna återladdas. Även om förbrukningen är låg rekommenderar den tyska bilägarorganisationen ADAC att man inte använder bränslevärmaren i mer än 15 minuter – längre tid än så ger liten extra effekt.

I ADAC:s test av bränslevärmare tog det 18 minuter för bensinbilen Mazda CX-3 att få 21 graders innertemperatur vid 10 minusgraders utetemperatur. En dieseldriven Audi A6 tog bara 12 minuter på sig vid samma förutsättningar.

Två olika typer av bränsledrivna parkeringsvärmare

Skillnaderna beror inte på de olika bränslesorterna, utan på att två olika typer av bränslevärmare användes. Mazdan hade en ”in-line”-lösning som värmer upp kylvattenkretsen och därigenom även den stora förbränningsmotorn, någon som skyddar den mot slitage och ger lägre utsläpp.

Det kan också ge lägre förbrukning, men Audin värmer bara upp kupén. Det ger en mindre sänkning av förbrukningen, men någon miljövinst ska man inte räkna med.

Ha inte bilen på tomgång

Att värma upp kupén genom att ha förbränningsmotorn på tomgång är ingen bra idé. För det första är det olagligt med tomgångskörning längre än tre minuter. I många tätorter är maxtiden en minut.

För det andra så är det ett ineffektivt – det tar längre tid och gör av med mer bränsle än att använda en bränslevärmare. Kupén värms upp betydligt snabbare under färd.