Bilindustrin kännetecknas av långa produktcykler och kostsam produktutveckling. Att vända en olönsam biltillverkare kan därför liknas vid att lägga om rodret på en oljetanker – det tar lång tid innan något händer.
Som vi alla vet har Chrysler vandrat längs en krokig stig det senaste decenniet med ”partnerskap” ihop med Mercedes (som många nog såg som ett rent uppköp) mellan 1998-2007 och sedan en i det närmaste handlingsförlamad ägare i form av investmentbolaget Cerberus Capital Management.
När Fiat och koncernchefen Sergio Marchionne började sopa upp de sorgliga resterna av Chrysler under 2009 var det många som skakade på huvudet. Skulle det gå att rädda ”den amerikanska patienten”? Sergio Marchionne var helt glasklar när han beskrev situationen för personalen i Auburn Hills: ”Det här är er sista chans, det blir inga fler.”
Men resultatet från fjolåret 2010 visar att Chrysler i sedvanlig, amerikansk stil lyckades vända skutan i absolut sista stund. Hjälpt av konjunkturuppgång och hyggligt billig bensin fick försäljningen fart igen. Marchionnes industriella blick, som redan fått Fiats tidigare dåliga lönsamhet att vända, har gett resultat också hos Chrysler. Under ett informationsmöte för investerare hos Deutsche Bank berättade Marchionne att Chrysler sänkt sin punkt för break even till 1,5 miljoner bilar per år, från tidigare 1,65 miljoner. Globalt sålde Chrysler nästan 1,6 miljoner bilar förra året, vilket åtminstone teoretiskt ser ut att kunna ge en liten vinst. Bokslutet ska redovisas 31 januari.
I takt med att den amerikanska marknaden ökar förbättras Chryslers omsättning och lönsamhet. Enligt Sergio Marchionnes prognos går Chrysler från en omsättning på ungefär 42 miljarder dollar 2010 till en omsättning 2014 på hela 67 miljarder dollar och vid det laget ska företaget ge en operativ vinst på uppskattningsvis fem miljarder dollar.
Precis som GM gjorde i slutet på förra året vill Chrysler komma tillbaka till börsen och det kan ske under andra halvan av 2011.
När Fiat gick in med teknik och företagsledning i Chrysler, sommaren 2009, fick man 20 procent av företaget i utbyte mot sin satsning att försöka rädda Chrysler. Fiat fick dessutom villkorat en ökning i tre steg om vardera fem procent om man kunde uppnå tre delmål:
1) En bränslesnål, fyrcylindrig Fiat-motor ska tillverkas i USA (detta uppnåddes i början på veckan = Fiat äger nu 25 procent).
2) Minst 1,5 miljarder dollar av Chryslers omsättning ska komma från export utanför Nordamerika (också inom räckhåll).
3) När Chrysler presenterar en produktionsfärdig kompaktbil som klarar EPA-nivån 40 miles per gallon – och är ämnad för tillverkning i USA (inte heller långt borta).
Men Marchionne vill investera mer pengar från Fiat och lyfta ägarandelen från 35 till 51 procent av Chrysler, vilket skulle ge full kontroll inför börsintroduktionen. Detta köp är redan finansierat, enligt Fiats ledning, och man behöver inte – som det spekulerats om – sälja ut till exempel delar av Ferrari för att köpa en större andel i Chrysler.
Utöver detta har Fiat introducerat sina tillverkningsstandards i Chryslers fabriker, vilket höjt kvalitén. Man har även infört bättre prognosverktyg och direktiv för sina underleverantörer, något som också höjt kvalitetsnivå och minskat andelen fel. Det mesta pekar alltså åt rätt håll för Chrysler, endast 18 månader efter att många branschbedömare helt dömt ut företaget.