Jorden runt på 900 dagar – det bidde en tumme. Gunnar Dackevall om det förtvivlade letandet efter en partner till Chrysler.
För att få perspektiv på de vedermödor som försäljningen av ett bilföretag innebär, kan man läsa Chryslerchefen Tom LaSordas dokument som inlämnades till domstolen i samband med företagets konkursansökan härom sistens.
Här bekriver LaSorda i detalj hur han under två och ett halvt år har rest jorden runt för att försöka hitta partners eller sälja sitt blödande bilföretag.
Det är läsning som sätter stora frågetecken efter möjligheten att över huvud taget göra större affärer i bilbranschen idag, inte minst i den storleksordningen som Sergio Marchionne skissar på med Fiat-Chrysler-GM Europa som en ny gigantisk biljätte.
Redan på hösten 2006 gav dåvarande huvudägaren DaimlerChrysler LaSorda i uppgift att försöka skapa en ny allierad till Chrysler, och man bestämde att inleda förhandlingar med Nissan-Renault. Förhandlingarna blev försenade i och med Cerberus övertagande av Chrysler under 2007, och gick igång på allvar igen i februari 2008.
I maj 2008 lämnade teamet som arbetade med ”Project Go Global” sin rapport, som konstaterade att alliansen hade potential att generera besparingar på mer är 18 miljarder dollar under åtta år, och en rejäl förstärkning av Chryslers kassa.
”Jag var mycket optimistisk över möjligheterna till att detta skulle kunna förverkligas”, säger Chryslers projektledare Scott Garbering i dokumentet till rätten.
Ändå föll dealen igenom under sommaren, och Chryslerfolket skyller på att Nissan fick kalla fötter och inte ville ta de investeringar som krävdes för att få fart på samordningen.
Därmed blev goda råd dyra, och LaSorda tog kontakt med General Motors, där parterna efter ett möte i början av augusti beslöt sig för att räkna på vad en sammanslagning skulle innebära. Projektet gick under namnet ”Denali”, eller ”America”. Räkneövningen gav en indikation om att man sammantaget skulle spara mellan 26 och 38 miljarder under sex år, utan några stora engångskostnader för att sparka igång samarbetet.
Ändå kunde man inte komma överens om villkoren för samgåendet. I november 2008, i ljuset av de allt besvärligare ekonomiska klimatet, avbröt GM samtalen med Chrysler.
Under tiden som samtalen med Nissan, GM och senare Fiat pågick tog LaSorda kontakt med andra potentiella intressenter.
Under ett möte med Martin Winterkorn på Genèvesalongen i mars testades Volkswagens intresse, men det inskränkte sig till ett rent produktutbyte kring Voyager.
LaSorda reste flera gånger till Indien för att diskutera affären med Ratan Tata, men han hade redan skeppan full med Land Rover och Jaguar och ville inte ha Chrysler på halsen också. Även Ryssland blev ett fjärran resmål när diskussionerna med GAZ fördes, och mer närbelägna kanadensiska Magna International som nu nämns som huvudintressent för Opel var också en diskussionspartner under några månader.
Mellan juni och september förde man även fruktlösa samtal med Hyundai/Kia. Toyota tillfrågades i juni, och svarade nej i juli. Honda tillfrågades den 10 december, och svarade nej redan dagen efter.
Nu öppnade LaSorda diversebutiken och erbjöd en lång rad kinesiska tillverkare att köpa det man ville i form av hela bilar, motorer, verktyg – allt var till salu. Men ingenting blev sålt, kineserna var inte imponerade av vad man såg.
Kvarstår nu Fiat, som inledde diskussioner med Chrysler i september 2008 under namnet ”Project Capitol”. De beräknade samordningsvinsterna inskränker sig nu till 3,7 miljarder dollar under åtta år.
Inte mycket, men alltid något. Och sämre länder än Italien att mötas i finns ju…
