Det finns ett undantag i bilkrisens avgrundsdjupa lågkonjunktur – och det är Audi. Den Ingolstadtbaserade tillverkaren lyckades till och med öka försäljningen under hösten. Varför just Audi?
Det är ingen nyhet att det går tungt för bilindustrin just nu, och för de som hade svårt att få ihop räkenskaperna redan innan den speedade konjunkturen drämde rakt in i betongmuren blir läget naturligtvis allt farligare ju längre förlamningen håller i sig.
Det är lätt att tro att det är de billiga bilarna som kan klara en nedgång i marknaden bäst, men faktum är att det är de starka varumärkena som har tagit minst stryk. Bilar i de högre prisklasserna är lättare att sälja nu än billiga burkar. Ändå har alla tillverkare fått känna av något av de iskalla vindarna under hösten.
Alla utom en: Audi. Den Ingolstadtbaserade tillverkaren lyckades öka sin försäljning under hösten, både i världen, Europa och Sverige, och man räknar i år med att bryta miljonvallen för första gången.
Det är ett ljus i en annars ganska becksvart bilbransch, och det borde få våra folkvalda att tänka sig för innan man börjar vräka ut våra skattepengar.
De som har gjort hemläxan ordentligt och har en attraktiv modellpalett överlever – och kan växa – även i en lågkonjunktur.
Audi lever i ett snarlikt förhållande till koncernmamman Volkswagen som Volvo till Ford: Relativt fristående när det gäller produkturval och utveckling, men strikt samordnad när det gäller komponenter.
Jämfört med Volvo ligger snittintäkten per såld bil 30 procent högre för Audi. Och i år landar försäljningen 150 procent över Volvos, som knappt når 400.000 sålda bilar. Så har inte alltid kraftförhållandet sett ut.
Audi föddes ur Auto Union, som efter kriget gjorde en omstart med DKW:s framhjulsdrivna tvåtaktare. 1959 tog Daimler-Benz över fabriken och började planera för en modernisering med fyrtaktsmotorer, men 1964 när den första Audin fanns färdig, hade Mercedes ledning tröttnat och sålt till Volkswagen. Under ledning av den forne Mercedesingenjören Ludwig Kraus togs Audi 100 fram, och 1969 fick man även high-tech-tillverkaren NSU under sina vingar.
Det var NSU som bidrog med Audis aktuella payoff "Vorsprung durch technik", som man använde i samband med marknadsföringen av Ro80 med wankelmotor.
Men förutom den snygga 100-modellen var det badge engineering för hela Audi-slanten på 1970-talet. Folk tycktes först acceptera det, men efter ett ryck upp till 400.000 tillverkade bilar 1973 föll man tillbaka mot 300.000 under oljekrisen i mitten av decenniet. Volkswagen höll, liksom Ford med Volvo idag, på att avliva sin nygamla protegé med idétorka och minimal utvecklingsbudget. Om inte Ferdinand Piëch hade sparkats ut från Porsches tävlingsavdelning och fått jobbet som utvecklingschef hos Audi är det nog tveksamt om märket hade funnits kvar idag.
Piëch omgav sig av några likasinnade biltokar, varav en liten grupp ledda av Walter Treser kom att ägna sig åt att förse en Audi 80 med fyrhjulsdrift efter en testresa i Lappland.
Med rena gerillafasoner och falska attester lyckades man runda en ointresserad VW-ledning och ta fram två prototyper till vad som skulle komma att bli Audi Quattro, ikonen som skulle starta en ostoppbar trend och ge grunden till hela Audis varumärkesbyggande.
Stärkt av den sensationella framgången fick sedan Piëch fria händer att investera i märkets premiumresa; med strömlinjeformade, helförzinkade karosser, TDI-motorer och så småningom space frame-teknologi.
Idag, 30 år senare, kan Audi skörda frukten av några få starka individers envisa kreativitet och entusiasm. Det är enskilda människor med brinnande passion för bilar som skapar framgångar – inte räddhågsna styrelser.
