EU-parlamentet har beslutat sig för att införa ett förbud mot de så kallade HA-oljorna i däck. De anses hälsofarliga och från och med 1 januari 2010 ska de inte få förekomma i några däck som säljs inom EU.
De omdebatterade HA-oljorna i däcken är på väg att försvinna. Däcktillverkarna har fem år på sig att ersätta de miljö- och hälsofarliga HA-oljorna, från och med 1 januari 2005 är de helt förbjudna inom EU. Eftersom den stora EU-marknaden står för en betydande del av däcktillverkarnas försäljning förväntas förbudet påverka även andra marknader.
Förbudet ses som en stor seger för svenskt miljöarbete, då uppmärksamheten kring de relativt okända HA-oljorna startade i Göteborg 1994 efter en rapport från miljöingenjören Jan Ahlbom och toxikologen Ulf Duus. Deras långvariga arbetet har givit utdelning, men enligt Jan Ahlbom måste man vara envis för att nå framgång:
”Det här känns oerhört stimulerande. Det är bara att konstatera att det tar tid att åstadkomma resultat i miljöarbetet, man måste vara utrustad med en rejäl portion tålamod.”
HA-olja är ett farligt avfall som uppkommer vid smörjmedelstillverkning och innehåller stora mängder av så kallade polycykliska aromatiska kolväten. De anses vara cancerframkallande, giftiga, svåra att bryta ner samt lagras i fettvävnad. Idag blandas omkring en liter sådan avfallsolja i varje personbilsdäck. 250 000 ton används årligen till Europas däckproduktion och stora mängder sprids vidare via slitagepartiklar till omgivande miljö.
Gislaved var först med att 1997 presentera ett vinterdäck som var fritt från HA-oljor. Prestanda visade sig vara utmärkta och redan efter några år kom det flera konkurrenter som också tagit bort de skadliga HA-oljorna. Bland sommardäcken har det gått betydligt trögare och det är först de senaste åren som en del tillverkare, däribland Nokian, tagit fram ett brett sortiment däck utan HA-oljor.
Frågan fick en ökad tyngd då även Tysklands motsvarighet till Naturvårdsverket propagerade för däck utan HA-oljor. Däckindustrin har hävdat att det tar lång tid att hitta ersättningar och utveckla nya modeller, därav den relativt långa framförhållningen.
