Han stirrar på mig som om jag kommer från Mars. ”Det här är Saint-Tropez. Inte Starbucks.”
Jag behöver bara nämna Sir Henry Royce avkomma så får jag med mig kaffet i porslin.
Kära dagbok! Det var en sån där dag som man egentligen bara upplever genom textspalterna och de alltför hårt skruvade bilderna i coffee table-magasinens Riviera-reportage.
Förmiddagssolen svepte långsamt in över den världsberömda marinan i Saint Tropez. Februariluften vägrade förvisso släppa upp temperaturen över 13-14 grader, trots klarblå himmel. Men jämfört med de -20 °C vi hade lämnat bakom oss i Stockholm var det vårens varma andedräkt vi nu kände mot våra lyckligt lottade ansikten.
Vi hade vaknat strax efter sex i rejält tilltagna stugor på Sean Connerys gamla Château, Domaine de Terre Blanche. Numera femstjärnig resort och eldorado för golfare. Med en relaxavdelning som nyligen tagit hem utmärkelsen "Årets Spa". Efter en god petit dejeuner i hotellets Michelin-belönade lilla matbar med utsikt innehållande en spektakulär soluppgång över vingårdarna hoppade vi in i den framkörda Rollsen och styrde kosan från de provensalska bergen runt Tourettes ner mot kusten.
Vi funderade i tur och ordning på om vi skulle spendera dagen i Monaco, Cannes eller Nice. Men valde alltså till slut gamla hederliga Saint-Tropez.
Under sommarmånaderna är varje kvadratmeter av den bildsköna piren Quai d'Estienne d'Orves med sin stolta lilla fyr vid hamninloppet fylld till bredden med världens rika och berömda som kommit hit för att visa upp sina senaste förvärv i form av fritidsbåtar i hundramiljonerkronorklassen.
Just nu lyste dock myllret av turister, paparazzi, fotomodeller, knähundar, livvakter och filmstjärnor med solglasögon stora som brunnslock med sin frånvaro. "Troppan" låg nästan öde och såg precis ut som det lilla fiskeläge det en gång var innan bombnedslaget Brigitte Bardot förändrade allt med sina syndiga former. Som fick den sömniga lilla byn att explodera under 1950-talets mitt.
Medan produktionsteamet (fotograf Sjösten) satte igång det angenäma arbetet med att fånga Phantoms voluminösa kaross på film beställde jag två cappuccino med croissant för 24 euro inne på Rue de Portalet. Jag frågar om vi kan få dem i pappersmuggar "to go". Hovmästaren stirrar på mig som om jag kommer från Mars. "Det här är Saint-Tropez. Inte Starbucks."
Jag behöver dock bara nämna att vi just parkerat Sir Henry Royce avkomma ute på piren så får jag med mig kaffet i porslin.
Måsarna skränar, en 911 GT2 RS som någon lämnat mitt i en korsning får en P-bot och fiskargubbar rycker smörgåspåläggsfisk med handgjorda pirkar. Kaffet hinner bli kallt och smakar doja. Men det gör ingenting. För aldrig har 4,5 miljoner, 5.609 millimeter, 2.590 kilo, tolv cylindrar och två dörrar sett så ljuvligt ut. Ah! En himmelsk dag.
Notera att jag i vanlig ordning, för er läsares komfort, har filtrerat bort allt som har med det faktiska inspelningsläget att göra. Regnet som totalt ödelägger vår dag, det generella kriget mot elementen och den djuriska kampen för top notch-kvalitet och underhållande innehåll trots en helt obefintlig budget. Brottningsmatchen mot PR-avdelningarna som inte fattar ett smack av hur mycket arbete och tid som krävs för att få ihop sju minuter tv. Eller kärringen som lyckas med konststycket att missa en 5,6 x 2 x 1,6 meter stor bil när hon vänder sin 307 CC och backar den rakt in i vår Phantom.
Eller det faktum att vi denna vecka kommer att genomföra detta lilla trolleritrick inte mindre än tre gånger. Förutom Rolls på Rivieran kommer vi med start imorgon att filma Lamborghini Gallardo LP 570-4 Superleggera på en gnistrande sjöis i -24 °C. Hoppas helikoptern vi bokat startar i kylan. Sedan flyger vi direkt till Mallorca där Porsche Cayman R ska utmana "Ormen", Europas farligaste bilväg. Samtidigt som våra lämningar till tv-kanalens produktionsbolag och till auto motor & sports tidningstryckeri slår ner likt en monsun av giljotinblad runt omkring oss under arbetets gång. Just nu är jag dock mest bekymmrad över att planeringen av den absolut viktigaste av säsongens återstående inspelningar, "The Big One" i Bombay, Indien håller på att kollapsa.
Således. En helt vanlig dag på världens bästa jobb.
