Vad sägs om en Mini Cooper med en elmotor på 204 hästar – intressant eller hur? Vi provkör en av BMW:s testbilar i deras elbilssatsning.
Vi har provkört en av bilarna ur Minis testflotta. (Notera att denna provkörning publicerades första gången i auto motor & sport nummer 11-2010.)
Nästan alla biltillverkare forskar kring elektrisk mobilitet. Det är en prestigekamp som knappt har hunnit starta på allvar. Än så länge befinner sig de allra flesta elbilssatsningar på utvärderingsstadiet, men en testflotta som känns närmare verkligheten än de allra flesta är Mini E.
Sedan mitten på 2009 har BMW/Mini haft över 600 bilar rullande ute i verkliga förhållanden hos olika testpersoner. Projektet har även stöd av svenska Vattenfall som har 50 Mini E i trafik i Berlin.
På utsidan finns inget som skvallrar om att det inte är frågan om en traditionell kundbil från Mini. Inne i bilen finns desto fler förändringar.
Batteripaketet dominerar bilens bakre regioner. Mini E är strikt tvåsitsig och lastar endast 60 liter i bagaget.
Mest uppenbart är att baksätet är borttaget och istället står där en stor svart låda som döljer tre batteripaketet. I dessa paket finns sammanlagt 48 batterimoduler innehållande 5.088 celler. Energiinnehållet uppgår till 35 kilowattimmar, men man kan aldrig utnyttja mer än 28 kWh. För att spara på batteriets livslängd finns det alltid minst sju kWh kvar när det är dags för uppladdning.
När elbilarna lanseras till kunderna i stor omfattning kommer det säkerligen bli en stor diskussion gällande den uppgivna räckvidden och den verkliga körsträckan.
Strax efter att vi lämnar parkeringsplatsen med fulladdat batteri säger färddatorn att vi kommer drygt 16 mil. BMW själva säger att Mini E ska klara 25 mil.
Det betyder att en resa mellan Stockholm och Linköping blir svår att klara av, även om det ser ut att vara genomförbart på papperet.
Fast uppgiften från färddatorn var överoptimistisk den också. Vi lyckades aldrig uppnå en längre räckvidd än 154 kilometer som bäst.
Elmotorn kommer från AC Propulsion.
Batteripaketet väger hela 260 kilo och tjänstevikten har ökat till nästan 1,5 ton.
En förtjänst den högre vikten för med sig är en bättre fjädring på elversionen och de extra kilona utmärker sig inte heller negativt i konbanan. Minis fina chassi består alltjämt och kliver man av gaspedalen i en kurva kan man få tydliga överstyrningstendenser.
Här märks den kraftiga motorbromsen på 0,3 g som eldriften för med sig. Det tar ett tag att vänja sig vid den – framför allt i stadstrafik.
Med högerfoten pressad mot golvet ger elmotorn hela 204 hästar och 220 Nm står till förfogande redan från start. Vi
noterar en 0-100 km/h-tid på 8,9 sekunder och en toppfart på 144 km/h. Det är 0,4 sekunder och åtta km/h långsammare än de officiella tiderna, men fullt tillräckligt ändå. Dessa prestandasiffror gäller om batteriet har mer än 80 procent av kraften kvar. Under 80 procent skjunker effekten och istället prioriteras bilens räckvidd.
Det är glädjande att även en eldriven Mini ger en stor portion körglädje, men det är tveksamt om vi får se Mini E som färdig produktionsbil. Istället fungerar dessa dryga 600 testbilar som första utvärdering inför BMW:s elbilssatsning "project-i".
Oavsett i vilken kaross BMW:s elbil kommer att lanseras, kvarstår problemet med räckvidden. Alltjämt framstår elbilen som ett transportmedel för resor i närområdet.
