Meriva definierade lilla mpv-klassen och med en unik dörrlösning – även kallade självmordsdörrar – kommer den att befästa sin tätposition. Eller?

”Bakhängda” dörrar var förr en vanlig syn, men de var också farliga och blev faktiskt förbjudna i vissa länder. (Notera att denna provkörning publicerades första gången i auto motor & sport nr 11-2010.)

Meriva blev direkt en storsäljare när den lanserades 2003. Den var en rymlig familjebil inom ramen (bokstavligen) för en liten småbil.
Ägarna har visat sig vara flitiga brukare av baksätet och till generationsbytet har Opel fokuserat på att underlätta insteget. De insåg snabbt att en skjutdörr inte var ett alternativ.
Dels adderar den ovälkommen vikt, men framför allt skulle Meriva behöva växa med 40 cm och därmed bli längre än stora Zafira.
Istället kom idén med bakdörrar som öppnar åt fel håll.

Den stora öppningsgraden är en klar fördel och ökar användarvänligheten väsentligt.

Tidigt i bilismens historia var "bakhängda" dörrar en vanlig syn. Men de var också farliga och blev sedermera förbjudna i vissa länder.
Sedan dess har de fört en diskret tillvaro innan Royce Rolls, efter intensiv lobbyverksamhet, lyckades få till stånd ett EU-godkännande. Detta gjorde att Opel kunde satsa på vad de kallar "FlexDoors".
Hur fungerar då FlexDoors i verkliga livet?
Svaret är: Väldigt bra! Utöver en viss ovana att vilja öppna dörren åt fel håll, finner jag uteslutande fördelar. Den stora öppningsvinkeln – upp till 84 grader – ökar användarvänligheten ytterligare. Det ger ett enkelt tillträde till baksätet och dörrlösningen gör att det skapas ett gemensamt rum mellan fram- och bakdörr där det blir lättare att hålla koll på 5-åringar med mycket spring i benen.
Även utan barn kan man uppskatta de nya bakdörrarna. Själv gillar jag möjligheten att kunna slänga in jackan i baksätet medan man står kvar vid förardörren.

Meriva faller mellan mini-mpv:er och de större. Med en längd på 4,28 meter gör den Skoda Roomster sällskap ”i mitten” av klassen.

Första generationen Meriva delade chassi med småbilen Corsa. Nya Meriva har behållit det kompakta formatet, men småbilstekniken är utbytt mot delar från Astra, Zafira samt även Insignia. Det märks ute på vägen där Meriva har ett moget uppträdande. Framför allt imponerar den låga ljudnivån som är behaglig även i riktigt höga farter.
Köregenskaperna är inte särskilt underhållande utan Meriva har en säker och trygg chassisättning. Hjulupphängningen kommer från Zafira, vilket bidrar till att nya Meriva upplevs som en betydligt större bil, men det är inte entydigt en positiv nyhet.
Zafira kom 2006 och dess gamla lagerdelar betyder att Meriva inte går att få med det adaptiva chassit FlexRide. På dålig landsväg saknar jag en komfortinställning.
Vid lanseringen finns tre bensinmotorer på 1,4 liter att välja mellan – en sugmotor på 100 hästkrafter samt två turboladdade med 120 respektive 140 hästar.
Prisstegen mellan motorerna är små, därför vill jag rekommendera någon av de turboladdade versionerna och 120 hästar känns som den bästa kompromissen. Den ger god körbarhet och ECE-normen stannar på 6,1 l/100 km.
En 1,7-liters diesel på 100 hästar finns, men med 6,4 l/100 km är den törstigare än de två svagaste bensinmotorerna! Det som talar för 1,7 CDTI är att den kommer med en sexstegad automatlåda som standard.
Samtliga dessa motorer har kamkedja.

Växelspak och elektrisk p-broms ger utrymme för praktiska förvaringslösningar mellan framstolarna.

Klicka för tekniska data och omdöme.