SCR kan för ett otränat öga se ut som en Porsche 911 964 – men låt dig inte luras – under skalet finns en kolfiber-monocoque med rör-ram och ungefär där försvinner de prestandamässiga likheterna med klassikern.
Motorn i SCR är en boxersexa på 4,0 liter utan turbo med en effekt på 510 hästkrafter (375 kW) som nås vid 8 270 varv, vridmomentet är 470 Nm. För att förstärka sin old school-approach erbjuds SCR endast med sexväxlad manuell låda och toppfarten är satt till 320 km/h.
På insidan är det analoga mätare som gäller och instrumentbräda, dörrpaneler och mittkonsol är täckt i brunt läder. De skålade sportstolarna är delvis klädda i rutigt tyg, snacka om retro! Dock avslöjas det faktum att SCR är en modern sportbil när man kikar ner mot fotbrunnen där en massa vacker kolfiber uppenbarar sig.
Baktill finner vi stora och breda skärmar som för tankarna tillbaks till Turbo-versionen av 964. Baklyktorna är utrustade med moderna lysdioder som sveper längst med bakdelen av bilen.
Till skillnad från bilderna som togs vid Genèvesalongen 2018 har SCR nu utsmyckats med en urläcker vinge som tillför ytterligare karisma till en redan fantastisk bil.
Enligt Carscoops kommer Ruf bygga 15 exemplar om året av SCR och prislappen förväntas hamna på omkring 7,2 miljoner kronor.
auto motor & sport tycker till
”Jag skulle ta denna Ruf och älska den i nöd och lust …”
Vad är det som gör att jag får rysningar på armarna när jag ser bilderna på denna ”gamla” 911:a? Och läser tekniska data… Visst, det är en helt nybyggd bil, men det är den klassiska känslan och mekaniska grundfilosofin som gör den så fantastiskt åtråvärd.
Jag skulle ta denna Ruf och älska den i nöd och lust tills döden skiljer oss åt – om den bara sa ja till min plånbok.
Och jag skulle nobba alla nya fantastiska modeller från Ferrari, McLaren, Lambo och givetvis också Porsche om denna Ruf ville bli min.
Det kan man fundera över, varför vill man (i alla fall jag) hellre ha en gammaldags Ruf än en teknikstinn ny supersportbil? Svaret är nog en blandning av nostalgi och den råa känsla som old schoolmekanik ger. Nej, jag vill inte ha en superduperbil med tusen system som hjälper till med bilkörningen – om jag kan få denna.
Att det lär bli kö på denna trots prislappen visar att jag inte är ensam med mina känslor, långt ifrån. Men varför vågar ingen av de stora sportbilstillverkarna gå denna väg? Det förbryllar mig.
Att Ruf har byggt den i kolfiberbil ökar givetvis åtrån ytterligare, lätt och vridstyv som ingen tidigare 911! Och så en luftkyld och hårt trimmad boxersexa, manuell låda och ett riktigt bra chassi. Ahhhh…
Sedan utseendet. Liten och nätt, klassisk. De flesta av dagens supersportbilar är tillplattade, trånga, har dålig sikt, men den här…
Jag har dock ett problem, jag är lite mer förtjust i systerbilen Rodeo Concept…
Alrik Söderlind
