Först och främst måste jag göra en sak klar: jag är teknikoptimist. Utvecklingen mot säkrare och snålare bilar måste fortsätta. Allt annat vore komplett vansinne. Jag älskar ny smart teknik som berikar våra liv och gör världen till ett bättre ställe att leva på.
Men: elektrisk handbroms, elektrisk styrservo, ESP-system som inte kan slås av, bilbälten som drar åt sig kring föraren när man sladdar med ESP-systemet urslaget, framhjulsdrift, överintelligenta automatlådor, sportknappar, sportchassi, konstgjort motorljud, breda lågprofildäck, dieselmotorer, downsizning med turbo och platt karaktär, vikthöjande lullull och…

Listan på uppfinningar som gjort livet bakom ratten tristare kan göras nästan hur lång som helst. Och den kommer att bli längre.
Två saker driver bilutvecklingen i dag: krocksäkerhet och ECE-normen.
Krocksäkerhet är livsviktigt men en bekant som kör historisk racing körde dödstrött hemåt  efter ett race och litade på att vingelvarningssystemet skulle hålla honom på vägen … Fler system gör att folk ägnar sig åt allt annat än att köra bil. Snart facebookar alla i sina sjävkörande vardagsrum. En mardröm – om inte förr när systemen går sönder.
ECE-normen och koldioxidhysterin med fabricerade drömsiffor skapade för att bilköparna ska slippa skatt är inte verklighetsförankrad. Den är faktiskt rakt tvärt emot vad klassisk motorjournalistik handlar om: testa bilen till max. Nu optimeras allt till fiskörning. På andra sidan skalan ska sportbilstillverkarna få på pälsen: snabbare och greppigare – men roligare? Nja. Och på vilka vägar?

I det här numret (nr 6) korar vi årets roligaste vinterbil – inte bara för att det är kul utan också för att slå vakt om körglädjen. Vem kommer i framtiden köpa dyra ”dynamiska” bilar som i verkliga livet är trista att köra?