Vi älskar italienska bilar för dess skönhet, temperament och historia. Tyska bilar för precision och prestanda. Svenska för säkerhet. Engelska för sin mysfaktor. Amerikanska för livsglädje. Koreanska för driftsäkerhet. Japanska för finmekanik – till exempel.

Vi som gillar bilar älskar mångfalden; skillnaden i kultur, design, känsla och värderingar. Vi älskar gamla och nya bilar lika mycket, men på olika vis. Alla har sin plats, och gamlingarna respekteras och vårdas med ömhet.

Det som gör att alla människor accepterar alla andra biltyper – även om vi personligen kanske föredrar bilar av en viss typ från en viss kultur – och inte vill leva i ett land med exempelvis enbart Trabanter, som forna Östtyskland, är att reglerna är desamma för alla.

Visst finns det en viss ”bilrasism”. En del kinesiska bilmärken är inte välkomna till Sverige. Uppfyller man exempelvis inte säkerhetskraven godkänns man inte.

Det finns dessutom strafftullar mellan kontinenter samt en del unika regler i vissa länder och en svensksåld bil hålls ibland (i Sverige) som bättre än andra – av de som bor i Sverige. 

Men i stort är bilvärlden öppen och ett föredöme där ras, religion, kultur och påhittade landsgränser inte spelar någon roll. Det globala bilsamhället fungerar eftersom alla förstår varandra och lever efter samma regler. 

Jag tror att rasismen försvagas om alla i varje land kan tala samma språk, accepterar landets lagar och bidrar så gott de kan. Då kan vi känna samhörighet och älska kulturella skillnader. Låt bilvärlden vara ett föredöme. 

Våra undersökningar visar att varje auto motor & sport-läsare talar ”på djupet” med minst fyra andra personer om bilar – under en 14-dagarsperiod. Vi utbyter tankar, värderingar och information med en halv miljon svenskar. Där finns en kraft. Människor formas konstant under resan som livet är. Det är upp till oss alla att vara så bra vi kan mot våra medmänniskor. Vi formar varandra.