Med en kamera från gudarna och styrning från helvetet ska Shift 2 frälsa realismälskarna. Spelsajten FZ provkör ett ambitiöst bilspel som nästan glömmer att hålla sig på banan.
Med Shift 2 försöker EA slå sig in på den seriösa simulatormarknaden. Ett svettigt jobb – realism är heligt i racingsammanhang och företaget har arkadserien Need for Speed tungt vilande i bagaget. Och även om spelet är betydligt närmare verkligheten än tidigare delar kan det få svårt att frälsa hardcore-folket.
Hjälmkameran har marknadsförts hårt innan spelets premiär och den förtjänar all uppmärksamhet.
Grundbulten är asfaltsracing på slutna banor. Monsteråken låter vänta på sig, man börjar med slappa vardagsbilar och framgångsrik körning (håll racinglinjen, hamna på pallen med mera) ger pengar och tillgång till nya tävlingsklasser. Varvkörningen varieras med drifting, elimineringsrace, retrobilar och uthållighetslopp och framgång ger tillgång till nya bilar och lopp. Båda är låsta från början, trist nog, så vill du köra online måste du först plöja igenom solodelen. Bilarna poängsätts utifrån prestanda och kategoriseras i fyra klasser. Uppgraderingar ger mer poäng, så det kan vara klokt att inte skicka på för mycket så att den blir en lågpoängare i nästa klass. Likaså gäller det att balansera rå kraft och köregenskaper, går du all-in med turbo och trim får du en snabb men okörbar bil.
De bökiga kontrollerna förvandlar Spa-banans Raidillon-kurva från utmanande till skoningslös.
En hjälmmonterad kamera får Shift 2 att skilja sig från konkurrenterna. Den skakar, kränger och vrider fram en brutal närvarokänsla. En fantastisk upplevelse, även om man ibland tappar lite av känslan för var bilen befinner sig. En annan sak som får spelet att sticka ut är dess rassliga kontroller. Bilen kränger vilt över vägen, en blandning av överstyrning och överkompenserande rattutslag förvandlar färd med standardbil i 150 blås till ett äventyr i klass med att köra båt i full storm. Ihärdig justering av bromsbalans, vingar, hjullutning och mycket annat gör körupplevelsen inte bara anständig utan stundom riktigt, riktigt bra. Men – jag har svårt att se poängen med att tvingas tillbringa en halvtimme i verkstaden för att få till en anständig körupplevelse.
Shift 2 vingklipps av sina märkliga kontroller, jag får aldrig den där fullständiga känslan av att det är jag som kontrollerar bilen och inte tvärtom. Det är oerhört synd på ett i övrigt mycket lovande försök att mäta sig med genrens tyngre namn.
Testat och skrivet av: Tomas Andersson, www.FZ.se
