Regeringens ansträngningar för en livskraftig fordonsindustri i Sverige är mycket dåliga – och anledningen kan man bara spekulera i. Nu föreslår regeringen dessutom en straffbeskattning på tunga och törstiga bilar, något som bara kan sammanfattas som ett populistiskt feltänk.

Under åren 2006-2010 försvann 24.000 arbetstillfällen i industribranschen, en bransch som omsätter mer än 150 miljarder kronor, vilket motsvarar 12 procent av vår totala export. Därmed den enskilt största näringen i Sverige det land som är mest beroende av sin fordonsindustri för export och sysselsättning.

Nu har regeringen tillsatt två radikala utredare, Thomas B Johansson och Per Kågesson, vars resultat ser ut att få allvarliga konsekvenser för vår redan hårt prövade bilindustri, och då i synnerhet Volvo. Deras förslag går ut på att straffbeskatta tunga bilar som har ett utsläpp på mer än 120 gram koldioxid/km. I kronor och ören betyder detta upp till 40.000 kronor för en stor Volvo.

Historiskt sett är utsläppen från moderna bilar försumbara, även en stor Volvo har en marginell miljöpåverkan. Men bilarnas utsläpp har blivit en populistisk fråga ibland politiker i Europa, vilket blivit till ett hot mot vår Svenska bilindustri. Och saken bygger på politikers okunskap om var problemen finns – men bilar syns, alltså är de ett problem.

Ett fraktfartyg drivs i de flesta av fall på restprodukter från petroliumindustrin, mycket giftigt och upp till 1.000 gånger smutsigare än lastbilsdiesel – men billigt. Ett containerfartyg i hamn bidrar till mer utsläpp än 350.000 bilar – och betänk att det finns upp till 100.000 fraktfartyg i världen. Ett fraktfartyg opererar 24 timmar om dygnet, det betyder att 15 containerfartyg släpper ut lika mycket som världens samlade bilpark om cirka 750 miljoner bilar. Fartygsindustrin idag är på samma nivå som bilindustrin var 1965.

Om man nu inte drar alla fartyg över en kam utan reducerar utsläppsvärdena till ett snitt, då bidrar fartygen till mer än 500 gånger så höga utsläpp som den samlade bilflottan, men från politiskt håll är det tyst, trots att det dessutom är hundratusentals dödsfall relaterade till dessa utsläpp. Det som sker långt från oss och det som vi inte ser är tydligen inte ett problem för våra politiker.

Vi bör ändra fokus, låt Thomas B Johansson och Per Kågesson arbeta med verkliga problem istället för att slå in öppna dörrar.

Text: Lars Carlström