Alla känner vi igen den alarmerande jingeln för radions trafikinformation. Genast spetsas öronen och man höjer volymen – bakom nästa kurva kan det stå ett helt älgstim eller en vält timmerbil. Men Trafikverket har en ljummen inställning till den viktiga trafiksäkerhetstjänsten.
Den senaste tiden har Moder Natur utmanat vår moderna infrastruktur under hårda prövningar. Frustande ursinne på Island ger tusentals strandsatta flygresenärer och en vit bombmatta av fluffiga snöflingor har tidigare stoppat tågtrafiken.
Mitt i allt detta har bilen befäst sin ställning som det ultimata transportmedlet och bilen tar sig fram när de kollektiva lösningarna sviker. Men det uppstår även störningar i vägtrafiken – ibland allvarliga, ibland mindre allvarliga.
Det senare inträffade mig i helgen. På en 2+1-väg – precis när två körfält blir ett – låg ett exploderat lastbilsdäck samt stora delar av en plastskärm utspridda i omkörningsfältet. Risken för materiella skador var stora och då delarna låg där farten är som högst och marginalerna som minst, var det även en risk för personskador för motorcyklister eller om en bilist gör en oförsiktig undanmanöver.
Det här måste rapporteras tänkte jag.
Men hur?
Vägverket/Transportstyrelsen/Trafikverket har varit duktiga på att föra ut sitt budskap om att dubbfria vinterdäck är lika bra som dubbade eller att 120 km/h på motorväg är livsfarligt. Men varför vet jag inte var jag ska rapportera akuta trafikhinder!? Här har de misslyckats kapitalt med sin information till allmänheten.
Ett samtal till nummerupplysningen blev lösningen. Det tog dock fem-sex minuter för killen att hitta rätt telefonnummer. Efter intensivt letande på internet fann han det jag sökte och kopplade mig vidare.
Hos Trafikverkets telefontjänst för "akut trafikinformation" (Trafikverkets egna beskrivning) fick jag sitta i telefonkö i omkring sju (7 !) minuter innan jag fick prata med en telefonist. Om någon åtgärd vidtogs vet jag inte, men en utfärdad varning på radion hörde jag i alla fall inte. Det var bara att sitta och hoppas att ingen trafikant fick problem med de stora svarta delarna som sannolikt blev allt svårare att upptäcka efter mörkrets inbrott.
Väl hemma gick jag in på Transportstyrelsen samt Trafikverkets hemsidor och nu förstod jag nummerupplysningens problem med att hitta rätt telefonnummer. Det krävdes många försök innan jag hittade rätt undermeny och uppgiften om var man kan rapportera ett trafikhinder.
Varför vill inte Trafikverket få information om trafikfaror?
För att undersöka huruvida den långa telefonkön var en tillfällighet eller inte, ringde jag en gång till när jag var hemma. Denna gång uppgick väntetiden till hela 13 (!!) minuter.
Även om inte Trafikverket och Transportstyrelsen tycker att säkra vägar är viktigt för trafiksäkerheten kanske du tycker det.
Därför råder jag dig att spara 0771-24 24 24 i din mobiltelefon.
Lägg in 020-999 444 (trafikredaktionen, Sveriges Radio) också, för säkerhets skull.
Nu.
