Planera ingenting!
Planera är något du gör när du arbetar. När du har semester ska du istället planera så lite som möjligt. Helst ingenting. Ta istället ut en generell färdriktning, som ”söderut”, eller ”mot Barcelona”. Lägg aldrig in mer än dagens rutt i navigationen. Och acceptera avsteg från planen. Att vara impulsiv är en lyx du kan kosta på dig på semestern. Slumpen har fått ett onödigt dåligt rykte. För det är slumpen som kommer bjuda på de bästa och roligaste överraskningarna på din resa. Ju fortare du accepterar att du inte har någon som helst kontroll över ditt liv, desto fortare kommer du bli lycklig. Våga vara impulsiv. Ser vägen till höger spännande ut? Sväng omedelbart höger och se vad som händer.
Mitt bästa mål mat, någonsin, har jag att tacka slumpen. Jag råkade komma på avvägar utanför Belgrad i Serbien och stannade vid den absolut sjabbigaste vägkrog du kan tänka dig. Jag skulle fråga efter vägen. Märkte samtidigt att jag var ganska hungrig. Satte mig ned vid ett bord. Efter att jag beställt mat (en pjeskavica) fick jag ett glas mineralvatten och en tallrik med sallad. Jag hade aldrig kunnat föreställa mig signifikansen av denna tallrik med sallad. Att den skulle bli det godaste jag någonsin ätit i hela mitt liv. Den såg inte alls speciell ut. En skivad tomat, lite gurka och några salladsblad. Inget mer. När jag stoppade in första skivan tomat i munnen så spärrade jag upp ögonen av förvåning. Den smakade gudomligt. Den smakade tomat på riktigt. Jag frågade personalen om en tallrik till. Och om självaste Jesus jobbade i köket. Servitrisen skrattade och pekade på ett berg.
”Ser du berget där? Där hämtar vi tomaterna. Och på berget på andra sidan dalen så hämtar vi gurkan. Salladen odlar vi själva i trädgården.”
Mycket riktigt. Jag satt mitt i ett trädgårdsland. Vi lever i ett u-land där stormarknader och globalisering har berövat oss på smaken av grönsaker. Och jag har slumpen att tacka för denna insikt. Planera så lite du kan så kanske du möter något liknande på vägen.
Boka ingenting!
Att boka saker i förväg hämmar impulser på vägen. Precis på samma sätt som du inte planerar någonting så undviker du helst att boka saker. Vem vet vad du vill göra när du väl är på rull i Europa? Vem vet egentligen vad du vill göra imorgon? Om en halvtimme? Om fem minuter? Nej. Unna dig friheten att kunna säga ”oj vad fint” och stanna för natten.
Med nästan samma logik så vill jag också uppmana dig att välja bort stora lyxiga hotell. Våga välj mindre hotell med långt färre stjärnor än vad du är van vid. Och framförallt – övernatta på landsbygden, inte mitt inne i en storstad.
En gång blev jag så kissnödig att jag var tvungen att stanna. Jag sprang in på ett litet pensionat i Slovenien. Rakt in på toaletten. Med några sekunders marginal från att behöva investera i nya shorts. Efter uträttat ärende visar det sig att de har Sloveniens finaste terass på andra sidan huset. Med en utsikt som fullständigt tog andan ur mig. Och just denna kväll skulle de ha grillfest. Jag stannade för natten och hade en fantastiskt rolig kväll med lokalbefolkningen. Pensionatet var byns medelpunkt och jag hamnade mitt i smeten. Få pratade engelska, men pratade jag långsamt på polska så gick det att kommunicera hjälpligt. (polska liknar slovenska, fast med många fler vokaler. Ungefär. Vi kan låtsas att det är så i alla fall.)
Hade detta hänt om jag istället övernattat på Four Seasons i Zagreb? Knappast. Då hade jag spenderat kvällen i en opersonlig hotellbar med lika opersonliga amerikanska turister. Glöm terassen. Glöm det grillade lammet. Glöm Svetlana. Svetlana – jag vill träffa henne igen någon gång. Jag har flera gånger försökt hitta hennes pensionat igen. Utan resultat. Även med tärningens hjälp.
