Jaså, en Porsche 911 GT2 blev lite för dyr? Då kan vi föreslå ett budgetalternativ med samma karaktär: Mini John Cooper Works! 211 racetrimmade hästar och tokvässat chassi har förvandlat Mini Cooper S till en kompromisslös slangbellebil!
En busmaskin för de hårdhudade entusiasterna – här finns ingen komfort alls! Foto: H.D. Seufert. KLICKA FÖR STÖRRE
John Cooper revolutionerade racebilsbyggandet med sina små och effektiva mittmotorkonstruktioner – och krossade därmed den italienska dominansen. Exempelvis vann Jack Brabham F1-VM med en Cooper både 1959 och 1960.
År 1961 trimmade John Cooper sin första hundkoja och resten är historia.
Tidigare har den prestandaintresserade Miniägaren kunnat trimma sin koja med olika tillbehör som sonen Michael Coopers firma har utvecklat. Men nu byggs de på bandet och man kan köpa en färdig bil med namnet John Cooper Works hos sin Miniförsäljare.
1,6-litersmaskinen med turbo och direktinsprutning har fått ytterligare 36 hästkrafter. Luftfilter, luftmassemätare, avgassystem och katalysator har finslipats. Motorn har förstärkts och laddtrycket har höjts från 0,9 till 1,3 bar.
17-tums lättmetallfälgar och större bromsar ingår också i paketet. Priset landar i standardutförandet på rejält tilltagna 270.000 kronor – 55.500 kronor mer än för den "vanliga" Cooper S med 175 hästar.
Frågan är givetvis om det finns någon ballare busbil på marknaden?
Fram sitter man faktiskt riktigt bekvämt men baksätet är trångt, som brukligt i Mini. KLICKA FÖR STÖRRE
Den förstärkta sexväxlade lådan har underbart korta slag – tyvärr behöver man inte nyttja den så flitigt eftersom det finns massor av kraft på låga varv. Bromsarna har riktigt bra bett, snudd på i klass med en Porsche 911 Carrera S.
Med sportknappen intryckt blir både gasrespons och styrning lite vassare än i Cooper S, men skillnaden i prestanda är tyvärr minimal. 0 – 160 går 1,7 sekunder snabbare. De utlovade 0 – 100 på 6,5 sekunder går på 7,0 sekunder.
Mini Coopers underbara väghållning är intakt, men inte markant förbättrad. Den styr in underbart i kurvorna och även i högt tempo är Works-Coopern neutral. Om föraren provocerar fram lite överstyrning griper elektroniken in på ett suveränt vis.
I DTC-läge tillåter elektroniken mer bus och spinnande framdäck. Men med alla system inkopplade kan framdäcken börja stampa när man accelererar hårt.
Slår man av alla livlinor träder en elektronisk diffspärr in, som kan bromsa upp ett spinnande hjul med upp till 50 procent. Men då är tyvärr också all elektronisk stabilitetshjälp bortkopplad.
Laddtrycket på den 1,6 liter stora turbosnurran är höjt från 0.9 till 1,3 bar och därmed har toppeffekten hoppat upp från 175 hk till 211 hk. KLICKA FÖR STÖRRE
Men den största skillnaden mot den lite beskedligare brodern finns på komfortområdet. Fjädringen på John Cooper Works är stenhård och man börjar ganska snart aktivt försöka undvika ojämnheter bara för att "rädda fälgarna". Bilen söker upp minsta spår och och är rent av plågsamt fjädrad. Bullret från avgassystemet hjälper också till att förstöra komforten.
Tyvärr märks inte chassiförändringarna tydligt i väghållningstesterna. John Cooper har blivit bättre på vissa områden (älgtest) men sämre på andra (filbyte, slalom). Tyvärr saknas start- och stopp-systemet som sparar soppa i stadstrafik och finns i andra Minibilar, men testförbrukningen på 8,4 l/100 km är riktigt hyfsad. Vad som däremot är svårt att svälja är prisnivån.
För 270.000 kronor får man inte ens klimatanläggning (9.500 kronor) och kryssar man i lite skojiga grejer i utrustningslistan hamnar man strax nära 350.000 kronor!
En VW Golf GTI är inte bara rymligare, bekvämare, tystare utan också 25.000 kronor billigare – med luftkonditionering.
John Cooper Works är alltså inte avgjort bättre än Cooper S, men däremot mycket råare/obekvämare. Men du som tänder på en Type-R eller drömmer om att vardagsbruksa en Porsche GT2 för bullret och stötarnas skull ska definitivt ta en tur!
Ladda hem hela testet som pdf-fil här!
