Just i höst är det 50 år sedan Citroën slog världen med häpnad på Parissalongen. Modell DS var en första klassens sensation, och än i dag imponerar den med förförisk design och beundransvärd teknik.

Året var 1955. I Sverige körde vi Volvo PV, Volkswagen var detsamma som Bubblan med lilla bakrutan, alla andra bilar var kantiga och de flesta var bakhjulsdrivna via stel axel, upphängd i bladfjädrar. Styrservo fanns på enstaka lyxbilar borta i Amerika.
Då, plötsligt, den 5 oktober klockan 09.00, stod hon där på podiet i Paris -Citroënmodellen DS, som på franska uttalas Déesse, som i Gudinnan.

Med en enkel skiftnyckel kunde nästan hela karossen snabbt demonteras. Att byta hjul var enkelt, och krävde inte ens en domkraft.

DS i klassisk Parismiljö med 2CV i bakgrunden. ”Det känns nästan som att flyga”, hette det i reklamen. Svängbara strålkastare kom 1967. En cabriolet-version byggdes i mycket liten upplaga, och DS har även vunnit i rallyskogarna.

Åskådarna tappade hakan inför denna fullständigt osannolika skapelse, ritad av den italienske formgivaren Flaminio Bertoni. Och sensationen blev inte mindre när de bilintresserade tittat sig mätta på de slanka linjerna och började botanisera i specifikationerna. Här stod saker som de flesta aldrig hört talas om:
* Framhjulsdrift.
* Hydropneumatisk fjädring, separat för varje hjul och med inställbar markfrigång.
* Skivbromsar fram, placerade intill motorn för minskad ofjädrad massa i hjulen. Systemet hade servoverkan byggd på övertryck. Bromspedalen var en liten gummibälgskodd knapp i golvet.
* Servounderstödd styrning och ratt med en enda eker.
* Tak av plast.
* Jättelikt axelavstånd – 312 cm – och helt plant golv.
* Halvautmatisk transmission (automatkoppling).
* Olika spårvidd fram och bak -150 respektive 131 cm.
Inte undra på att kaos bröt ut i Citroën-montern. Trots ett ganska högt pris tecknades 743 order på bilen de första 15 minuterna efter avtäckningen, och när mässan stängde var orderstocken 12.000 beställda bilar.
DS-modellen kom att tillverkas under 20 år, och bara smärre ändringar i gjordes i den yttre formen. En kombiversion, Break, tillkom 1958 och fanns med sju och även nio sittplatser. En tvådörrars cabriolet tillverkades i litet antal 1958 -1973.
1962 fick DS mer aerodynamisk front, med täckglas över strålkastarna, och 1967 blev ”Paddan” först i världen med aktivt kurvljus i och med att helljusinsatserna på mekanisk väg vreds efter rattutslaget.
Motorn var från början tänkt att vara en sexcylindrig platt boxer, som en vidareutveckling av den 2-cylindriga hos 2 CV-modellen. Det är förklaringen till den extremt låga motorhuven. Men boxern drabbades av en mängd problem och för få bilen klar i tid, tog man till den konventionella fyra på 1,9 liter som suttit i den klassiska B11-modellen, kallad Traction i Frankrike. För att få in den under huven var teknikerna tvungna att placera växellådan framför motorn.
Motoreffekten var de första åren 75 hästkrafter. Den ersattes 1965 av en tvåliters på 90 hästar, och som alternativ infördes också en 2,1-liters som gav 109 hästar – i den nya version som kallades DS 21. Modellens starkaste motor lanserades 1972 då DS 23 kom med 124 hästkrafter. Den fanns också med elektronisk insprutning, med effekten 141 hästar.
Bland otaliga historier om Citroën DS finns en som är sann: President Charles de Gaulle åkte 1962 i kortege i en DS, när bilen blev beskjuten. Två av däcken punkterades, men tack vare det unika chassit kunde chauffören trots det i hög fart köra bort från platsen. Det sägs ha räddat presidentens liv.
Efteråt ingick i reklamen för DS att den var så balanserad att den kunde köras på tre hjul, vilket också besvisades i test av flera motortidningar.
Citroën DS tillverkades totalt 1.455.746 exemplar. Den sista byggdes den 24 april 1975.

Förarmiljön var särdeles annorlunda. Bromspedal i form av en liten gummibälg, automatkoppling och marknadens smalaste växelspak.