Vägverket är på väg att införa drastiskt ändrade däckregler. Helfordonsgodkännandet upphör att gälla från 1 oktober – men vem bestämmer sedan vad som är rätt och fel?
Utan någon debatt eller större uppmärksamhet i media är Vägverket på väg att införa nya regler för hjul och däckdimensioner på personbilar. De strikta anvisningarna som finns beskrivna i bilfabrikantens helfordonsgodkännande upphör att gälla 1 oktober. Ansvaret för att bilen rullar på rätt hjul flyttas istället över till bilägaren. Det innebär en större frihet att montera en annan kombination av fälg- och däckdimension, men det skapar också många nya frågetecken.
Turerna har varit invecklade och det är inte lätt att förstå Vägverkets skäl till att införa nya regler för hjul- och däckdimensioner. Men redan om en dryg vecka, 1 oktober, gäller helt nya regler för personbilar. Istället för att hålla sig till de däckdimensioner som finns angivna i bilens registreringsbevis – de däck som testats av tillverkaren och ingår i helfordonsgodkännandet – får bilägaren mycket friare regler.
Från den 1 oktober är det tillåtet att montera hjul med dimensioner som inte behöver uppfylla några andra krav än att de inte tar i hjulhusets original skärmkanter (eftermonterade skärmbreddare gäller inte). Hjulen får heller inte ta i chassit under fjädringsrörelse och fulla rattutslag. Rullomkretsen måste däremot vara ungefär densamma så att hastighetsmätaren inte visar fel och den får inte visa för lite. Visar hastighetsmätaren fel måste den korrigeras till rätt värden (vilket i praktiken är svårt utan rätt mycket jobb). Likaså måste hastighetsindex och belastningskod vara minst desamma som hos originaldäcken.
Så långt verkar det bra för den bilägare som till exempel vill sätta på större och ”tuffare” hjul på sin bil, hjul som är större än de som finns med i helfordonsgodkännandet. Men det finns ett stor ”MEN” också. I den nya lagtexten skriver Vägverket att förändringen inte är tillåten om den i förekommande fall inverkar påtagligt negativt på de ursprungliga vägegenskaperna. Vad är då ”påtagligt negativt”? Och vem ska avgöra det?!
Enligt Vägverket är det trafikpolisens sak att avgöra om bilens egenskaper påverkats påtagligt negativt. Vilket inte blir helt lätt för, som en av däckbranschens företrädare drastiskt uttryckte det, ”Trafikpolisen kan ju knappt köra bil själv, än mindre avgöra vad som är bra egenskaper i förhållande till en originalbils uppförande!”
Utan att betygsätta trafikpolisens körskicklighet så kan vi anta att det blir en hel del utrymme för godtyckliga åsikter. Någon mätnorm eller testförfarande är inte framtaget, vilket heller inte skulle vara lätt att skapa.
Att stå vid vägkanten och argumentera med trafikpolisen om bilars uppförande är kanske inte så farligt. På sin höjd kan det handla om ny besiktning och sannolikt rätt låga böter, om man nu mot förmodan skulle ha oturen att ”åka fast”. Inte ens under dagens besiktningar vid vägarna bryr sig trafikpolisen speciellt mycket över däckutrustningen, även om man skulle önska att de även tittade på till exempel däckmönstrets djup.
Ett betydligt värre scenario är hur försäkringsbolagen kommer att förhålla sig till de nya däckreglerna. Mardrömmen vore att till exempel en avåkning eller en annan olycka med plåtskador skulle leda till att försäkringsbolaget vägrar betala ut ersättning – med motiveringen att bilen haft felaktiga däck som ”påtagligt negativt inverkat på bilens ursprungliga köregenskaper”. Hur ska den enskilde bilägaren kunna argumentera emot det? Och hur ska man kunna leda de åsikterna i bevis i en domstolsförhandling?
Från däckbranschen företrädare har framförts önskemål om att återinföra liknande regler som fanns förut, exempelvis att spårvidden inte fick ändras mer än 15 millimeter och rullomkretsen hålla sig inom +/- fem procent. Sådana regler ger inte samma frihet för de kreativt sinnade men de gör det åtminstone enkelt att bedöma hjuldimensioner, utan godtyckligt tyckande.
Vägverket har stretat emot den gamla konstruktionen och motivet är inte svårt att gissa. Om Vägverket satte upp exakta regler flyttas en del av det formella ansvaret över från bilägaren till Vägverket. En luddigare formulering gör ingen ansvarig, förutom bilägaren själv.
Var det någon som tänkte ”ur askan i elden!”?
