Detta är en krönika. Det innebär att innehållet är skribentens egen uppfattning.

Frustration, osäkerhet och förbannelse. Och irritation på mig själv, jag borde verkligen veta bättre. Jag vet bättre. Den här krönikan kan spara tusentals semesterfirare pengar och sinnesoro – så häng med på en varningslampsresa. 

Det är självklart galet att en veckas hyrbil med fria mil är billigare än vad det kostar att betala för en extra incheckad väska tur och retur Stockholm–Palermo. 440 kronor för bilen, och 820 kronor för ytterligare en stor väska med Lufthansa.

När vi packade kvällen före avresan var det självklart att vi skulle ha var sin väska, dottern och jag. Lika självklart som att jag kryssade för extra försäkring för hyrbilen för 850 kronor. (Försäkringen var dyrare än bilen!). Men man vet ju aldrig.

Vi hade bokat boende via Airbnb, en liten glasvilla nära stranden och vår värd Salvio överöste oss med tips på vad vi kunde göra. Om det är något jag verkligen kan rekommendera är det att boka boende via Airbnb, allt är transparent, man kan läsa andra gästers omdömen och uthyrarens betyg. Som gäst blir man också bedömd så att den som hyr ut kan känna sig trygg. Alla har ett tydligt trackrecord.

När vi äntligen landade och det var dags att hämta hyrbilen kom första varningsklockan. Vår hyrfirma låg inte vid de andra hyrbilsföretagen. Vi blir upphämtade av en skåpbil och körda till ett industriområde tio minuter söderut.

I kön för att hämta ut vår bil, som skulle ha varit en Lancia Ypsilon men blev en Fiat Panda – vilket verkligen gick att överleva – stod en kvinna och skrek upprört på italienska. Hon var inte nöjd med återlämnandet av sin bil. Uthyraren stirrade på sin skärm och ryckte urskuldande på axlarna.

Där borde vi har dragit till flygplatsen och tagit en annan biluthyrare men vi ville komma iväg och det skulle snart bli mörkt. Strandvillan väntade!

Vår uthyrare blev sur när jag redan hade betalat för en försäkring och så bad han som vanligt att få låna kreditkortet för att dra en deposit på 1.500 euro – om något skulle hända. Ja, vad skulle man göra? Det var bara att ta fram kortet och skriva under på en massa ställen och försöka att se glad ut.

Vid bilen inspekterades den minutiöst och han föreslog att jag skulle ta bilder på bilen – men varför då? Det fanns ju inte en skråma på den. Men det borde jag ha gjort.

Sedan följde en fantastisk vecka med sightseeing, Etna, Syrakusa, templen vid Agrigento, en kvällstur genom bergsbyn Corleone, borgar, en underbar restaurang vid en vik, jakt på varma källor, brända ben, sköna hemmakvällar med eget kök och marknadsfynd. Och självklart tusentals kurvor. Och omkörningar – av mig. Jag har aldrig blivit så omkörd som på Sicilien. I den lilla Pandan kändes 110 km/h som minst 150 och när lastbilarna låg tre decimeter bakom och blinkade för omkörning trots att bergsvägarna konstant svängde – då tog jag verkligen semester.

Lika otrevliga som de var i trafiken var de trevliga på marknaden där vi köpte grönsaker. Eller farbrorn som visade sitt släkthemman på en bergskam där vi stannat för att beundra utsikten. Eller otrevliga som biluthyraren i Palermo …

Jodå, jag visste att det skulle bli problem vid återlämnandet av den vita Pandan. När vi kryssade oss genom Palermos kaotiska trafik där varannan bil ser ut som en rullande bilskrot, där alla tutar och ingen blinkar, där det inte finns några filer men hur mycket bilar som helst – då kände vi att det skulle bli skönt att komma hem – bara bilen fick förbli orepad.

Och det blev den. Vid bilfirman inspekterade uthyrararen bilen, ett varv, två varv. Så gick han in till datorn. Kom ut igen och tittade på navkapseln vänster fram. Visst fanns det en liten skavning på plastnavkapseln? Absolut! Det kostar 81 euro. Inget att snacka om, men de pengarna ska jag få tillbaka på försäkringen, det lovar han, liksom depositionen på 1.500 euro som ska betalas tillbaka. Jag kokar, men att bete sig som en ilsken italienare skulle inte ha haft något gott med sig. Det var bara att bita ihop och hoppas att försäkringen fungerar.

Och framför allt att lova mig själv att ALDRIG MER HYRA BIL AV GREEN MOTION eller någon annan obskyr hyrbilsfirma.

Uppdatering:

Slutet blev gott, allting gott.

Jodå, jag fick tillbaka min deposition och hör och häpna: Några dagar efter det att jag skrivit om detta kontaktade Green Motion mig och erbjöd att betala tillbaka summan för skadan samt att donera samma belopp – 82 euro – till en välgörenhetsorganisation som jag fick välja.

Det blev 82 euro till Barncancerfonden. Green Motion har tydligen bevakning av allt som skrivs om dem på nätet.

När jag nyligen var i Skottland hyrde jag en BMW från Sixt och kryssade i alla möjliga försäkringar. Självklart fick bilen ett stenskott på framrutan, men det täcktes av försäkringen och allt slutade som det skulle enligt avtalet, även där.

Summa summarum: Hyr bil av en stor firma och ta försäkringar.